Malins liv och bravader

Jag har haft på känn flera dagar att något var på gång. Nu är detta ett faktum. Feber och ont i halsen. Detta har jag verkligen inte beställt, går det att reklamera en obeställd vara? Ligger nerbäddad i soffan under en filt och huttrar, sover och läser om vartannat. Dagens Crosstrainingpass var det bara att avboka. Får hoppas det går över fort.

Nu har det kommit en ny uppdatering på Blogg-appen. Det har ju varit en bugg i den som gjort att inlägg skrivna via mobilen inte har gått att kommentera. Nu testar jag om det fungerar igen. Hoppas hoppas.....

Idag träffade jag rehab-tränaren för att få ett utlåtande om mina knän. Mina krånglande knän har varit ett ständigt återkommande problem som följt med mig ända sedan barnsben. Jag har svårt att göra vissa saker, så som att kliva ner för större trappor och avsatser, ex kliva ner från ett flytt-släp som ett praktiskt exempel eller gå nedför en brant backe. Ska jag nedför en brant slänt måste jag backa ner för att överhuvudtaget ta mig fram. Utfall, sax-hopp och benböj är också lite kluriga för mig, likaså mycket hopp och löpning. Problemet är att det hugger till i knät och så hoppar de ur led, men hoppar lika snabbt tillbaka igen. Behöver jag säga att smärtan är total när det händer???
Allt detta gör att jag blir livrädd för att det ska hända, och jag undviker i största mån att utsätta mig för övningar som kan leda till ett knä ur led. Det begränsar mitt vardagliga liv ganska mycket och har gjort mig mer orörlig.



Sjukgymnasten tittade på mina knän och min rörlighet. Han prövade bland annat att skjuta knäskålen åt sidan för att se hur lätt den går ur led. Utlåtande var ju allt annat än kul att få höra. Jag har extremt rörliga knäskålar som går ur led utan egentligen speciell mycket kraft. Jag fick även pröva att spänna lårmuskeln för att se om knäskålen då jobbade sig tillbaka till sin naturliga bana. Det gjorde det givetvis inte.

Det jag ska göra är att försöka träna upp muskeln som sitter på insidan om knäskålen. Nu när han tryckte där var det helt mjukt och gjorde sjukt ont. Lyckas jag bygga upp muskeln där kan den hjälpa att hålla knäskålen på plats. Jag måste även jobba med att få igång min rörlighet. Han trodde att det skulle gå att träna mig till stora förbättringar men att det kommer att kräva ett enormt jobb av mig. Jag kommer även fortsättningsvis gå på rehab lite då och då för att få hjälp att bygga upp med övningar i rätt takt så jag inte skadar mer än bygger upp. Självklart sa han att det är svårt att säga hur bra det går att träna upp sig till, att det ändå kan behövas operation av ledbanden. Däremot har jag ju igen all träning för det underlättar för eventuell operation.

Blev lite deppig av resultaten även om det var väntat, för jag har ju känt att något är jäkligt fel. Nu återstår bara att satsa järnet och göra de övningar jag fått. Jag måste även försöka skrapa ihop pengar så jag har råd att regelbundet gå på rehad-träning. Nu ligger ju faktiskt ansvaret på mig för hur mycket bättre den kan bli. Mitt mål är ju att träna mig frisk så jag slipper operation.

På väg mot Västerås nu. Sippar på en kaffe. Vädret blir bara sämre och sämre. Jag är ganska glad att det är Fredrik som kör.

Hej Malin!
För en tid sedan svarade du på vår annons xxx
Vi har haft många kompetenta sökande och urvalet har inte varit lätt. Tyvärr måste vi meddela att vi nu har gått vidare med andra sökande.

Senast i tisdags fick jag detta svar, på en tjänst som jag hade stora förhoppningar på. Jag hade all den kompetens de efterfrågade, och även erfarenhet inom vissa spetsämnen som var deras önskemål. Men icke. Inte ens en intervju. Jag blir galen!! Och det är nu det börjar bli svårt att hålla igång motivationen. Jag börjar tvivla på mig själv. Börja ifrågasätta vad jag ska hålla på med. Är det här rätt? Vad vill jag med mitt liv? Har jag valt fel utbildning och karriärbana? Ska jag göra något helt annat? Vad kan jag? Och vad vill jag göra?

Dessa tankar gnager nu inom mig, och när det blir som värst blir jag smått apatisk. Precis vad som hände mig idag. Tog mig inte iväg på träningen, gjorde inget av mina tilltänkta projekt här hemma heller för den delen. Och då kommer de här gamla tankarna, dåligt samvete för att jag inte tränar och en galen lust att äta både det ena och det andra. Försöker krampaktigt hålla mig kvar i det vi lärde oss, att ångesten går över till slut. Har än så länge klarat mig från att dyka in i kyl och skafferi.

Nu på eftermiddagen la jag mig till slut i ett varmt bad för att slappna av och rensa mina tankar (och fly från inpulsen att vilja äta). Jag har även målat tånaglarna knallcerise och satt på mig en fin klänning för att höja humöret.

Mina existensiella tankar snurrar på. Det är helt enkelt en sån här dag.....