Vaken?
Jag kom upp utan snooz i morse, hurra! Däremot kan jag ju fundera på hur vaken jag är. Tog fel på kvarg och crème fraîche men märkte det inte förrän jag började äta mina hallon och flingor. Inte gott!
Ett kryp i byxan
Tur att jag inte alls får panik när jag sitter på toaletten hemma hos svärföräldrarna och upptäcker att jag har en ca 2,5 cm stor snytbagge innanför byxan. Fy tusan. Började nästan gråta. Tycker fortfarande det kryper överallt.
Mandys födelsedag
Idag fyller vår lilla skrutta hela 9 år. Världens mysigaste, tänk så glad jag är över att hon förgyller vårt liv.
Snart på väg
And off we go!
Bildkavalkad
Tänkte bara posta en hög med bilder från senaste tiden och passa på att önska er en fin fredag. Kram
Konsert med Soulsingers
Jag började ju att sjunga i kör i våras, vilket är det bästa beslut jag har tagit. I lördags var det dags för konsert, och då uppträdde vi tillsammans med Soulsingers i Värmdö. Här kommer lite bilder och filmer på framträdandet.
Varje klipp innehåller två låtar, och min klara favorit är den absolut sista låten, Jag och min far. Då gick det inte att hålla tårarna borta, då flera personer i publiken grät.
Syprojekt
Egentligen hade vi velat ha persienner inne i fönstren men det skulle bli rätt dyrt insåg vi när vi kollade oss runt. Känns inte som det är läge i investeringar som vår situation ser ut just nu. Vi kikade även på färdigsydda mörkläggningsgardiner men det föll oss inte riktigt i smaken. Vi vill ju ha något som täcker direkt vid fönsterrutan för att avskärma solvärmen på sommaren, och med sådana gardiner så sitter de ju en bit in i rummet...och blommorna skulle inte skyddas.
Igår kväll hör jag mig själv säga till Fredrik att jag fått en idé, som då även innefattade att jag själv skulle sy detta projekt. Sagt och gjort, idag åkte jag iväg och inhandlade mörkläggningstyg. Så eftermiddagen och kvällen har tillbringats till att sy två egna mörkläggningsgardiner som fästs direkt vid fönsterrutan. Jag är helt chockad! Humöret är fortfarande intakt, likaså symaskinen. Och nu hänger de färdiga och klara. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv. Tror bestämt att vår surtant till syslöjdslärare skulle vara nöjd hon också.
Så det är en mycket nöjd tjej som strax ska göra natt. I morgon väntar första dagen på praktiken.
Nu kan jag avslöja.....
Nu kan jag äntligen avslöja det jag varit så kryptisk om i tidigare inlägg, för nu är alla beslut tagna och alla papper ifyllda. Från och med tisdag i nästa vecka ska jag få göra praktik på Riksföreningen anorexi- och bulimikontakt, ABK - kontakt.
Min hemliga dröm är ju att få jobba med ätstörningsfrågor, och detta är ett stort steg att få förverkliga just detta. Det ger mig bra erfarenhet och många nya och viktiga kontakter. Min uppgift blir att hålla i implementeringen av deras nya webbplats som ska lanseras längre fram. Jag är så glad över detta!
Utöver detta roliga besked har jag även haft en hel del intressanta lunchträffar och nätverksfrukostar den senaste tiden. Så framtiden känns extra ljus nu!
Hockeylördag
Igår hade vi verkligen en toppendag. Solen strålade och det kändes faktiskt lite vårigt i luften. Vi åkte in mot stan för att möta upp Madde och Jani som är på besök i huvustaden. Vi mötte upp dom på Scandic Malmen och tog ett glas vin i baren. Efter det gick vi mot O´Learys i Gamla stan för att äta och se Luleå hockey kämpa. Vilken match det blev, så roligt att de gick vidare i slutspelet. Efter några timmar där gick vi vidare till Himlen därtill i Skrapan. Då fick vi bevittna Earth hour från första parkett, bland annat Globen och Kaknästornet släcktes ner.
Tusen tack fina ni för en kanondag!
Ett steg
Idag tog jag ytterligare ett steg mot att förverkliga min dröm jag har haft i flera år. Efter ett riktigt givande möte har jag en positiv känsla i kroppen. Nu ska här bara undersökas lite mer...innan jag kan avslöja vad som är på gång. Jag ber er bara hålla tummarna för mig!
Dagarna rusar
Jo då, jag lever. Söker jobb och går på otaliga möten på Arbetsförmedlingen. Solen strålar men jag längtar efter vårvärmen. Hade en massa bra idéer till blogginlägg men har fått nog av att sitta vid datorn. Så ger er helt enkelt två bilder på mig idag. Så får det bli helt enkelt.
Nutella semifreddo
Inför min stundande födelsedag så har jag bakat lite, bland annat denna ljuvliga tårta som man fryser in. Älskar sådant som går att förbereda flera dagar i förväg. Flera har frågat efter receptet så här kommer det. Jag måste däremot lämna en varning, den är syndigt god och ger ett enormt habegär :)
Nutella semifreddo ca 8-10 port
2 marängbottnar
4 ägg
2 msk strösocker
5 dl vispgrädde
1 burk Nutella (ca 400 g)
Separera gulor från vitor, det är viktigt att skål och visp till vitorna är rena. Vispa vitorna till ett fast skum med 1 msk socker. Vispa gulorna luftiga med 1 msk socker och vispa grädden för sig.
Lägg en marängbotten i formen och krossa den andra. Vänd varsamt ihop äggvisp, grädde, vitorna, den krossade marängen. Ringla ner Nutellan (värm den lite i micron så den blir lite rinnig) så att det blir ränder i smeten. Fyll upp smeten i formen över den hela marängbottnen.
Frys tårtan i minst 4 timmar innan servering, gärna över natten. Servera med färska jordgubbar tilll.
Mer på min önskelista
Hittade en vårjacka som jag blev väldigt förtjust i, från Intersport.
Så nu har jag uppdaterat min önskelista inför den stundande födelsedagen!
Bilden av en ätstörning
Idag hade jag tjejerna som gör sitt exjobb om ätstörning på besök igen. De ville filma en del klipp-bilder som de ska ha utöver själva intervjudelen. Himla skoj måste jag säga, även om det känns smått komiskt att sitta och dricka kaffe och ha en filmkamera rullande samtidigt. Som sagt, jag är grymt nyfiken på slutresultatet.
Bland annat filmades det när jag kollade igenom bilder från tiden när jag var sjuk. Det känns helt bisarrt när jag tittar på dom, jag har liksom glömt bort hur illa det faktiskt var.
Jag tänkte faktiskt vara så utelämnande att jag visar er dom här.
Minns den här klänningen (i x-small) som jag gillade, för att den dolde min tjocka mage...
Liksaå när jag skulle ta studenten och jag inte hittade en enda studentklänning i hela Västerås som jag kunde ha på mig, allt var för stort. Fick åka till Stockholm där jag hittade denna i storlek 34 (som ändå är som ett tält fast den ska vara ett figursytt fodral).
Byxorna som jag har på mig på andra bilden har jag fortfarande kvar här hemma så ett avskräckande exempel.
De var även för stora på mig på denna bilden, idag när jag höll upp dom för filmteamet är de lika breda som mitt ena lår. Så bisarrt sorgligt.
Ja denna bild berättar väl mer än tusen ord...och ändå tyckte jag att den var så hemsk eftersom mina lår såg så stora ut. När jag var som mest mager, då fick ingen ta kort på mig så ni kan ju bara föreställa sig hur illa det var då.
Sen kom en period när jag var "normal-viktig" och då trodde ju alla att allt var bra. Mer fel kan man nog inte ha. Inom mig var allt ett helvete och jag kämpade med att hålla fasaden utåt. Som tydligen lyckades - jag lurade alla med att jag mådde bra. Fick alltid höra att jag var så pigg och glad.
Men efter en period som innehöll allt från separation, mammas död, brorsans cancer och pappas stroke och hjärtinfarkt orkade jag inte hålla mina skyddsmurar uppe. Allt rämnade och jag började hetsäta varje dag, och denna gång orkade jag inte kompensationsmotionera överhuvudtaget. Vikten sköt iväg och helt plötsligt syntes det utanpå att jag mådde dåligt.
Jag inser när jag sumerar detta att jag har en viktskillnad på alla dessa bilder som motsvarar nästan en hel människa. Tänk så mycket jag har plågat denna kropp!
Men jag vill också att ni som läser detta tar med er det att en ätstörning behöver inte synas utanpå. Det är faktiskt vanligare att det inte gör det, att personen i fråga ser frisk och normal ut. Detta gör det till en mycket lömsk sjukdom. En varning kan vara när personen börjar leva väldigt hälsosamt, och där det nästan blir som en sport att hitta nyttiga alternativ till allt. Även träningen blir en stor del av personens liv och de identifierar sig med den. Oftast tränas det också väldigt mycket per vecka, men väldigt få vilodagar. Jag menar inte att det är fel att försöka vara hälsosam, men när denna strävan är en alltför stor del i sitt liv så är det en varningsklocka på att något inte är som det ska.
Mitt råd är att våga fråga! Visst kan det vara obekvämt, men du gör personen en stor tjänst. Det är inte säkert att de är mottagliga just nu, men kanske sår du ett frö. Jag vet själv att jag sparkade bakut när mina vänner och familj ifrågasatte vad jag höll på med. Jag tyckte de bara var avundsjuka, att de själva inte var nog målinriktade att ta tag i sitt liv, sin träning och kost. Men efter att ha fått frågan så många gånger så insåg jag att något faktiskt var fel.
Så älskade familj och vänner! Tack för att ni stod på er och för all den hjälp ni har gett mig på den långa resan till att äntligen vara frisk. Utan er tror jag inte att jag hade orkat!
Stor kram
Älskade mamma
Idag den 3 mars är det 11 år sedan mamma dog. 11 år, känns helt galet att det har gått så lång tid. Idag är det extra speciellt eftersom Vasaloppet går av stapeln, precis som den dagen. Glömmer aldrig när jag satt och kollade på just Vasaloppet och de ringde från sjukhuset och sa att vi måste skynda oss in. Det knyter sig i bröstet av bara tanken.
Idag är en ganska tung dag, samtidigt som jag ägnar den till fina minnen. Saknar dig så mycket!
Bilden ovan är från mammas grav och den vackra ek som växer där.
Älskar dig mamma ♥
