Vaken?

Jag kom upp utan snooz i morse, hurra! Däremot kan jag ju fundera på hur vaken jag är. Tog fel på kvarg och crème fraîche men märkte det inte förrän jag började äta mina hallon och flingor. Inte gott!


Ett kryp i byxan

Tur att jag inte alls får panik när jag sitter på toaletten hemma hos svärföräldrarna och upptäcker att jag har en ca 2,5 cm stor snytbagge innanför byxan. Fy tusan. Började nästan gråta. Tycker fortfarande det kryper överallt.


Jag tror på änglar

Ja ni, vilken morgon jag har haft. Jag hämtade upp min bil som har varit inne på reparation/lackning tidigt i morse. Denna skulle jag hinna lämna hemma i garaget innan det var dags att åka kollektivt till jobbet. Självklart var det bilköer och jag insåg att det skulle bli tight med tid. Väl framme i garaget packade jag stressat med mig min plånbok, nycklar, mobiler och vantar. Jag hann precis med mitt tåg och satt i godan ro när min mobil ringde:
 
-Hej, jag heter Anna och ringer från Atea. Jag tänkte kolla med dig om du saknar din plånbok?
 
-Jag: Öööhhh nä det tror jag inte.
Börjar frenetiskt gräva i handväskan och inser att plånboken inte finns där.
 
- Anna: Det var en person som hittade den i garaget och lämnade den i vår reception. Det är bara att du kommer och hämtar den här.
 
Jag var i stort sett framme vid jobbet så fick gå upp på kontoret och hämta min dator och sätta mig på tunnelbanan hem igen.
Jag sänder ett stort tack till den vänliga och mycket ärliga person som lämnade in den. Du är min hjälte!!
 
 
 
Länge sedan jag drällde med mina saker så här......
 
 

Morgondrama

Fick en liten oangenäm start på morgonen då följande utspelar sig.

Fredrik tittar ut i hallen, reser sig upp och hämtar papper

Jag: vad är det? är det en spindel i hallen?
F: jo det är det
Jag: vänta, jag vill se den innan du dödar den
F: nä du ska nog inte se den här....
Jag: varför då? Är den stor eller
F: mmm ja det är den
Jag: vad är stor då? Hur stor är den?
F: visar med handen hur stor den var ( ungefär som ett mindre frukostägg)
Jag. men det var väl en såndär smal spindel?
F: nä den var rejält grov..
Jag: är du säker på att den är död nu?? Nu är jag ju helt nervös att det ska vara fler sådana här inne.
F:  jag sa ju åt dig att du inte ville veta, varför ska du vara så nyfiken.

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig.. Suck. Tycker det kryper överallt nu. Himla tur att Fredrik fortfarande var hemma och inte hade hunnit åka till jobbet. Då hade jag faktiskt ringt på hos grannen, haha.


Måndagen med stort M

Vilken jäkla dag det blev igår. Mina planer var att åka till Västerås och hälsa på lite kompisar, träffa brorsan, gå till mammas grav och bara ha en fin dag. Startade dagen med att äta frukost med tända ljus och än så länge är allt frid och fröjd. Men sen går allt sakta urför. Jag lastar in mina saker i bilen och ska starta den. Totalt död! Men vad f*n. Den har ju inte krånglat tidigare och vi använde den ju i helgen utan problem. Jag hade bokat in en tid med Tove när jag skulle vara framme i stan men började ju inse att mina planer inte skulle hålla. Panikringde pappa (och väckte honom) och han bor ju tack och lov bara några hundra meter ifrån oss. Med hjälp av pappa kablade vi igång bilen som startade på stört med hjälp av startkablarna. Och med Fredrik som telefonjour lyckades jag även mäta batteriets volt och se om det laddade, vilket det gjorde. Perfekt!
 
Jag hann bli en aningens skitig om händerna när jag höll på så jag sprang upp till lägenheten för att tvätta mig. När jag kom ner startade inte bilen igen. Ja men vad tusan!! Insåg att jag nog hade haft bilen igång för kort tid för att den skulle ha kunnat ladda upp sig, så återigen får pappa köra fram sin bil och så startar vi igång min på nytt. Då var det äntligen dags att börja rulla mot Västerås och jag fick lite råd om att inte stanna längs vägen, så att batteriet verkligen skulle hinna ladda upp sig. Sagt och gjort. Mitt planerade kaffeinköp på en mack fick ställas in. Istället blev det raka spåret.
 
När jag kom fram tänkte jag att jag måste parkera strategiskt ifall något skulle strula. Att stå med fronten in i något trångt parkeringshus kändes inte som ett alternativ och efter en del snurrande i stan hittar jag en utomhusparkering där jag får en parkeringsruta på hörnet. Prima! Stänger av bilen. Prövar och starta den igen. Totalt död. Inser då att den här dagens inte kommer att gå enligt mina planer. Stoppar i pengar i parkeringsautomaten och går (en aaaaaningens försenad) och fikar med Tove. Bilen får bli ett senare problem. Väl på fiket kommer jag inte ihåg min pinkod till kortet utan får betala med ett annat kort. Jag spiller även ut ett fullt vattenglas i en plyschsoffa. Det är liksom då jag frågar mig varför jag ens klev upp denna dag!
 
Efter fikat var det då dags att åka hem till Karin för att få träffa hennes lilla bebis. Fast först måste jag ju få igång bilen. Parkeringsplatsen ligger helt öde när jag kommer dit, men efter en stund kommer en äldre herre körande och stannar. Jag går fram till honom och frågar om han skulle kunna hjälpa mig att kabla igång bilen. Jo, säger han en aningens dröjande. Problemet, säger han, är att det var så länge sedan han hade gjort det så han var inte säker på hur man gjorde. Jag sa att jag kunde det själv, bara jag fick tillgång till hans bil. Och då kallade han mig en redig kvinna, haha.
 
Bilen startar även denna gång men nu inser jag ju att det är något allvarligt fel med batteriet. Pratar med brorsan och han säger att jag kan komma hem till honom efter jag varit hos Karin så ska han försöka hjälpa mig. Jag kör till Karin, och backar in på parkeringen så vi ska kunna starta mig sen. Vi äter lunch, fikar och jag får gosa med världens sötaste lilla Signe. Efter några timmar är det då dags att gå ut, och kabla igång bilen för fjärde gången denna dag. Regnat hade det börjat göra och jag kände att detta batteri höll på att driva mig till vansinne. Att besöka mammas grav var ingen idé, för vågar inte stänga av bilen. Inte heller ett shoppingstopp på Erikslund tyckte min Skoda att jag skulle få göra. Jag körde kosan mot brorsan.
 
Han blev dagens ängel, han hade ett nytt batteri som väntade på mig när jag kom och han bytte och fixade allt! Tusen tack!!! Var några timmar hos honom och det var himla mysigt. När jag vid 20-snåret skulle börja röra mig hemåt Stockholm hade himlen formligen öppnat sig. Det VRÄKTE ner. På radion gick det ut och varnade för att köra i vädret.
 
Jag är sällan rädd när jag kör bil, men igår trodde jag aldrig att jag skulle komma hem helskinnad. Mörkerkörning i ösregn var ingen hit. Jag kröp fram i hastigheter mellan 40-80 km på E18. Ändå hann jag få två vattenplaningar. Det hann springa ut ett rådjur och en älg på framför bilen (tack gode gud inte alltför nära). Det stod två haverade bilar, varav en utan varken lyse eller varningstriangel i mitt körfält, och som bara dök upp framför mig eftersom sikten var minimal. Sen finns det ju vissa idioter som kör fort, oavsett väglag så när jag blir omkört av en lastbil med dubbelsläp och det vräker upp hur mycket vatten som helst på min ruta, då trodde jag att det var kört.
 
Jag kom hem till slut, helt färdig och spänd som en fiolsträng. Det är detta som kallas en mysig roadtrip?
 
 
 

För många?

Jag bjöd över Maj-Britt och pappa på nybakta bullar och när de sedan ska gå så ser jag att Maj-Britts handväska hänger på en krok på klädhängaren i hallen. Följande konservation följer:
 
Jag: Vilken toksnygg handväska du har, glöm den inte nu bara...En sån där skulle jag också vilja ha. Skulle behöva en i den storleken.
 
M-B: Men det där är inte min handväska!
 
Jag; Jo men det är det.
 
M-B: Nej men det är inte min, jag har min här säger hon och visar sin väska.
 
Jag: Men vad konstigt, vem tusan har glömt en handväska här i vår hall och utan att ha saknat den.
 
Jag kollar i handväskan för att se om det är något i den, och hittar en usb-sticka.. Och inser att det är MIN väska :) Och den där usb-stickan har jag letat ihjäl mig efter för flera månader sedan.
Kan man dra slutsatsen att jag har för många handväskor om jag inte ens känner igen mina egna?? Inte ens när M-B säger att att det inte är hennes så fattar jag att det är min. Så nu känns det nästan som jag har fått en ny väska idag. Denna incident skapade minst sagt mycket skratt!
 
Här ser ni min "nya" handväska ;)
 
 
 
 

Arg tant sjunger

Nu måste jag bara få berätta vad som hände på väg till intervjun igår för det kändes som om jag var med i Dolda kameran. Jag satt på tunnelbanan och efter en station så kliver det på en äldre dam som sätter sig snett mitt emot mig. Jag sitter och lyssnar på musik i min telefon och surfar samtidigt. Genom musiken så hör jag att kvinnan gnolar/sjunger och jag tänker inte så mycket på det till en början, men efter ett tag blev jag nyfiken vad hon trallade på. Då inser jag att hon sjunger en låt om mig!!!! Helt stört! Hon trallade samtidigt som hon halvpratade.. Hon störde sig på att jag surfade och höll på tekniken...trallalaaa.. Värst vad jag var pippinett... Man ska vara märkvärdig nu...trallala..Och så låtsas hon som ingenting...trallala. Jag höll på att döööö av skratt. Karln framför mig satt krampaktikt och skrev i sitt korsord och när tjejem bredvid mig gick av så säger kvinnan: Värst vad raska kliv, vad har hon så bråttom för. Och när det sedan är dags för mig att kliva av; ja nu är det dags för den pippinetta snärtan att kliva av trallala...trallala.
 
Snacka om udda uppladdning inför intervjun men jag kom ju iallfall dit med världens leende. Ibland undrar jag varför just jag råkar ut för dessa människor?

Grrrrrrr

Idag blev det helt galet när jag skulle skriva ett sms.
Det skulle stå: Jag börjar bli pirrig
Det blev: Jag börjar bli porrig
 
Haha, så fel det kan bli :)
 

Dags att bli oroad?

Ska logga in på vårt trådlösa nätverk via min mobil och får då upp en lista av alternativ. Är det dags att bli nervös när någon av grannarnas användarnamn är Tok-Harry??

Dagens skratt

Nu ikväll har jag varit iväg själv på Plantagen för att handla lite blommor att plantera på mammas grav i helgen plus lite ljung, kål och silverek att sätta i kruka utanför vår dörr. Jag älskar att köra bil ensam så jag kan poppa musik på hög nivå vilket jag gjorde ikväll. Jag spelade bland annat lite Kiss och satt och sjöng (läs skråla) högt för mig själv. Stannade till inför en rondell och då ser jag att killen i bilen bredvid ger mig tummen upp och och världens leende :) Jag glömmer liksom bort att det syns ut, haha. Började tokskratta och jag gjorde ju uppenbarligen honom på bra humör.
Ja alltid kan man glädja någon ;)

Balkongjobb

Ljuvligt väder ute idag, så jag flyttade ut min dator på balkongen. Tänkte att det var lite roligare att sitta ute än att häcka i lägenheten. Det jag inte hade med mig i beräkningen var att det kom en vindpust som svepte iväg med alla mina papper. De blåste bort från balkongen och ut på gården, in i en häck. Så jag kom nyss upp igen efter att fått springa och samla ihop mina tillhörigheter och krypa bland snår och taggiga buskar. Måste sett grymt roligt ut för karln som stod utanför och pratade i sin mobiltelefon.

Jaha, bäst att återgå. Kram mina fina

Vettskrämd

Herre j**lar vad rädda vi blev nyss. Känner att hjärtat sitter uppe i halsgropen fortfarande. Serverade ju lite jordgubbsbubbel före maten för att fira lite. Tänkte att det var synd om kolsyran försvann ur flaskan så satte på en kork. Vi hade hunnit äta klart middagen och satt och surrade. Helt plötsligt small det till och det lät som halva köket gick sönder. Det var korken som sköts iväg. Kvällens läxa är; det är farligt med kork på bubbel.


Knockout



Idag lyckades jag med konsstycket att ge mig själv en riktig högerkrok. Satt och berättade för pappa och Maj-Britt om den där dåren i bilen i lördags som körde mot mig i färdriktningen. Jag använde mig av ganska yviga gester, kanske lite väl yviga ;) Helt plötsligt ger jag mig själv en redig smäll precis i kanten på benet vid ögat, och det gjorde nåt så jävulskt ont så jag kom helt av mig i mitt berättande. Nu hoppas jag att jag slipper blåögat. Blir ju en aningens pinsamt att förklara hur jag fått det.... Nä men jag slog mig själv....Eeeehhhh helt normalt!!

Genväg = senväg

Jag blev lite sen iväg till dagens pass på gymet (måste ju hämta ut biljetten 10 minuter innan passet startar för annars går de till dom som står i kö). Snabbaste vägen till gymet är över en grusväg som inte underhålls under vintern och som jag alltid går. Idag när jag ska gå där inser jag att det är fullt med tövatten men tyckte att det inte borde vara så farligt att gå igenom det, och insåg att det skulle bli tight tidsmässigt att gå runt allt.



Här ser ni gångbanan som går snett igenom bilden, det var den jag skulle gå.
Bilden är tagen på hemvägen när jag gick en annan väg.

Jag hade kommit ungeför halvvägs på gången när en liten pöl närmade sig, och den såg inte så farlig ut. Men oj så jag bedrog mig. Efter ett par steg inser jag att det blir galet djupt och jag ska vända för att på något sätt ta mig över till gräsmattan. Då visade det sig att det var is under vattenpölen. Jag känner hur benen glider isär som bambi, men lyckas på något mirakulöst sätt hålla mig upprätt efter ett hiskeligt vevande med armarna. Tyvärr gled jag bakåt och ner i det djupa vattnet som stod mig upp på vaderna. Mina fina mockastövlar fylldes snabbt med vatten. Iskallt vatten! Så det blev att gå och träna i plaskblöta strumpor och i byxor som var blöta upp till knäna. Kanske inte den mysigaste upplevelsen jag varit med om.

Som sagt, ibland lönar det sig inte att gena!


Ett annorlunda möte

Idag höll jag formligen på att snubbla över en stor fasan. Det kanske inte låter så himla konstigt om det nu inte var för att det var mitt inne i Kista, när jag var på väg mot Gallerian. Jag kom runt ett hörn och klev rakt in i denna stora fågel. Den spände blicken i mig och såg riktigt sur innan den travade iväg. Jag stod kvar totalchockad. Ett äldre par som kom från andra hållet höll på att skratta ihjäl sig. Snacka om udda måndagsupplevelse!


Snuskig association



Jag satt och slökollade lite på eftersnacket till skidskyttet som var idag då följande kommentar sägs av programledaren:


"Fredrik Lindströms snabba skjutningar på ligg"

Skjut och ligg, det kan ju inte bli annat än snuskiga associationer ;)

Bravaddags igen

Jag sa häromdagen till en kompis att det var länge sedan det hände en bravad. Jag skulle tydligen inte ens ha tänkt tanken för ikväll var det dags. Återigen i Kista Galleria. Är gallerian förbannad eller vad är det frågan om??

Jag och Fredrik åt i foodcourten och när vi var klara skulle jag gå med brickan till brickstället. Jag hatar att gå med brickan, för jag är livrädd att jag ska tappa den. Varje gång är jag tokfokuserad. Vad som hände ikväll vet jag inte, men det var som om jag tappade gripfunktionen i handen en millisekunder. Det var allt som behövdes.
Med ett galet brak föll brickan i golvet. Glas och porslin i tusen bitar över golvet och halva jag indränkt i soyan som var kvar efter att jag ätit sushi. Kul, verkligen jättekul. Väldigt diskret i fredagsruschen. Om jag skämdes!! Ja, jag ville att det skulle öppnas en lucka i golvet så jag kunde försvinna.

Med rumpan bar

I helgen gjorde jag det som är min värsta mardröm. Jag gick genom lördagsrusningen i Kista galleria med baken i vädret. Efter ett toalettbesök måste jag ha missat att min prickiga klänning fastnat uppe i strumpbyxorna. Jag som normalt sett nästan tvångsmässigt kollar klänningen och kjolen måste helt brustit i kontrollen. Jag gick in och ut i flera affärer i en fullsmockad galleria. Dagen till ära hade jag vita trosor på också för att göra det ännu mer diskret ;)

Efter 30 mintuer, kommer en vänlig kvinna fram till mig och säger till att den sitter fast. Jag kan ju säga att denna kvinna är en riktig hjälte. Frågan jag ställer mig är ju hur det kan gå 30 minuter innan någon vågar komma fram och säga till. Eller så gillade alla den lördagsunderhållning jag bjöd på.

Som sagt, grymt pinsamt. Blir röd i ansiktet bara jag tänker på det. Rumpchock i Kista!


Badrumsbravad

Nu mina kära läsare ska jag uppdatera med en bravad, en en rejäl sådan till råga på allt. Idag har jag gjort en riktig klassiker som jag sent kommer att glömma. Denna ägde rum för cirka en timme sedan i mitt badrum.

Jag vet knappt hur jag ska kunna beskriva detta så ni förstår hur sjukt galet allting blev. Jag hade duschat och skulle smörja in mig med hudkräm. Just nu är jag så galet torr i huden, så flagnar som en tok mest hela tiden. Jag står naken i badrummet med ena benet uppe på vår tvättkorg och smörjer in benet, ännu lyckligt ovetande om vad som ska ske. Det första benet gick utan problem. Jag sätter upp nästa ben på tvättkorgen och smörjer det också. Mitt i den proceduren havererar locket till tvättkorgen och det åker ner i tvättkorgen, vilket gör att jag ramlar ner i vår tvättkorg! Ja det är sant! Jag fastnar i vår tvättkorg!! Hur är det ens möjligt??
Jag hann inte ens fatta vad som händer. Jag faller som en fura baklänges, fortfarande med ena benet fast i tvättkorgen. Det känns som om allt går i slowmotion, och det enda jag tänker på är att jag måste skydda huvudet så jag inte slår i det i tvättmaskinen. Därför försöker jag vrida mig åt sidan. Det resulterar i att jag skrapar ryggen i tvättmaskinen, landar på sidan in i den halvöppnade badrumsdörren som åker upp med en smäll. Höften och knät landar med full kraft i tröskeln. Där ligger jag som en helnaken säl fortfarande fast i tvättkorgen, både gråtandes av smärta och rädsla, och samtidigt skrattandes över hur galet sjukt det ser ut.

Nu sitter jag här lite halvt skadeskjuten, dock utan några större skador. Tänk om jag hade behövt åka in till sjukhuset... " Nä det var så att jag ramlade in i min tvättkorg..." Skulle ju hamna på psykakuten direkt tror jag.

Jaha, here we go again. Vågar jag göra något mer idag??

Dansuppvisning

Idag satte jag på låten Dedication to my ex med Lloyd ft. Andre 3000 & Lil Wayne. Jag bara älskar gunget i låten. Drog på ganska hög volym och röjde loss rejält. Sjöng högt och dansade som en tok i köket. Glömde ju alldeles bort att vi har en loftgång utanför köksfönstret. Det blev jag varse om när grannen gick förbi och tittade in med stoooora ögon. Om det kändes en aningens pinsamt?? Svaret är JA!!!!!

Här kommer låten ifall ni inte vet vilken jag menar.


Tidigare inlägg
RSS 2.0