En sån där dag....

Idag har jag en av mina sådana där jobbiga dagar när allt känns tungt. Vaknade med en rejäl klump i magen, en gnagande ångest som inte gått över fortfarande. Jag tror den bottnar sig i frustrationen över att jag inte lyckas få tag i något jobb. Jag lägger ner mycket tid på att just leta jobb, skriver personliga brev som jag lägger ner väldigt mycket tid på, likaså unika CV:n som passar just den sökta tjänsten. Allt jag möts av är: 

Hej Malin!
För en tid sedan svarade du på vår annons xxx
Vi har haft många kompetenta sökande och urvalet har inte varit lätt. Tyvärr måste vi meddela att vi nu har gått vidare med andra sökande.

Senast i tisdags fick jag detta svar, på en tjänst som jag hade stora förhoppningar på. Jag hade all den kompetens de efterfrågade, och även erfarenhet inom vissa spetsämnen som var deras önskemål. Men icke. Inte ens en intervju. Jag blir galen!! Och det är nu det börjar bli svårt att hålla igång motivationen. Jag börjar tvivla på mig själv. Börja ifrågasätta vad jag ska hålla på med. Är det här rätt? Vad vill jag med mitt liv? Har jag valt fel utbildning och karriärbana? Ska jag göra något helt annat? Vad kan jag? Och vad vill jag göra?

Dessa tankar gnager nu inom mig, och när det blir som värst blir jag smått apatisk. Precis vad som hände mig idag. Tog mig inte iväg på träningen, gjorde inget av mina tilltänkta projekt här hemma heller för den delen. Och då kommer de här gamla tankarna, dåligt samvete för att jag inte tränar och en galen lust att äta både det ena och det andra. Försöker krampaktigt hålla mig kvar i det vi lärde oss, att ångesten går över till slut. Har än så länge klarat mig från att dyka in i kyl och skafferi.

Nu på eftermiddagen la jag mig till slut i ett varmt bad för att slappna av och rensa mina tankar (och fly från inpulsen att vilja äta). Jag har även målat tånaglarna knallcerise och satt på mig en fin klänning för att höja humöret.

Mina existensiella tankar snurrar på. Det är helt enkelt en sån här dag.....




Kommentarer
Postat av: Annika

Usch jag vet vad du menar. Dom där avslagningsbreven kan verkligen slå ner en... Men snart dyker det upp ett toppenjobb där dom inser vilken stjärna du är! Allt har en mening, och din tur kommer när du minst anar det. Kram!

2012-02-02 @ 21:23:06
Postat av: Malin svarar

Tack Annika för ditt gulliga inlägg. Jag hoppas att du har rätt. Tack för att du finns vännen! Kram

2012-02-03 @ 10:18:47
Postat av: fr

Hu! Att inte ha nåt jobb måste knäcka den bästa, jag förstår verkligen att det känns tufft. HÅller tummarna för att det blir din tur snart.

2012-02-03 @ 11:28:22
URL: http://fraidi.blogspot.com
Postat av: Malin svarar

Tack Frida för dina tummar!

2012-02-03 @ 16:03:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0