Malins liv och bravader

Idag har jag PMS big time. Känner mig som en tickande bomb. Jag har redan hunnit gråta typ fyra gånger och då har vi bara passerat lunch. Känner mig galet gråtmild. Det har liksom inte hänt något speciellt men det känns som om tårarna är nära mest hela tiden. Mandy hoppade upp i knät och var så gullig - jag började gråta. Läste en artikel om Luleå i nya Jusektidningen - började gråta...hmmm. Läste en annan artikel om en man som drabbades av leukemi, grät ännu mer (denna kan jag iallafall förstå).

Längtar efter alla goa vänner i Luleå, vill åka upp på stört. Jag längtar efter brorsan och Minna. Jag längtar efter sol och värme. Jag längtar efter ett jobb. Jag längtar efter att kunna köpa hus så jag får en trädgård att pyssla i. Jag längtar efter att få kunna boka en solresa. Jag längtar tills vågen visar mindre. Jag längtar efter lägre blodtryck, starkare kropp och ett inre lugn. Det är vad jag längtar efter, och vid PMS blir detta värre. Så jag gråter väl en skvätt till.

Måste lägga upp en bild som jag har haft på bloggen tidigare. Kommer så väl ihåg när den togs. Jag hade varit ute och ätit med Annika och Johan och var på ett strålande humör, och på vägen hem lånade jag en film som var så rysligt sorglig. Då såg jag ut så här efteråt. Tyckte bilden passade detta inlägg...Och den visar ganska tydligt varför jag helst ser sorgliga filmer när jag är själv ;)