Malins liv och bravader

God morgon

Vaknade i morse och trodde det var söndag. Det blev en smärre chock när jag insåg att det faktiskt var måndag.
Jaha, lite kaffe på det här då....

Vi åkte till Kallhällsbadet idag för att njuta av govädret. Det blev till och med årets första dopp, eller rättare sagt tre stycken dopp. Himmel så ljuvligt. Kallt var det, men ändå inte så hemskt som jag trodde det skulle vara.

På eftermiddagen åkte vi in till Kungsträdgården och gick på "Smaka på Stockholm". Vi åt lite smått och gott och myste på. Kvällen avslutades med en promenad längs vattnet vid Nybroviken.

Denna dag firar vi nog med att ta en tur till stranden. Solen skiner, himlen är blå. Får se om årets premiärdopp blir av eller om jag fegar ut!

Efter det blir det att åka in till Kungtsrädgården för att gå på "Smaka på Stockholm".

Vad hittar ni på en dag som denna?
Kram

God morgon

Vaknade upp till ett strålande väder. Soligt, krispig blå himmel och för första gången på evigheter verkar det inte blåsa så mycket. Jag försöker peppa mig till att göra dagens utmaning, nämligen att gå i klänning utan att ha caprileggings på mig. Jag har alltid leggings på mig, vilket jag tror är en del av min ätstörning. Jag vill inte riktigt visa mina ben och tycker att jag ser smalare ut i dom.

Nu har jag satt på mig en klänning, och under har jag ett par tunna cykelbyxor/mamelucker för att inte få de sedvanliga skavsåren mellan låren. Ska jag våga eller hinner jag fega ur innan det är dags att åka iväg till SCÄ?

Idag står det bildterapi på schemat, blir spännande att se vad dagens tema blir. Efter det ska jag se om min "vackra" sittkudde har kommit in, i så fall blir det att fredagsshoppa lite.

Kram mina fina!

Ni som känner mig vet ju att jag under en väldigt lång tid har haft rysliga problem med min svanskota. Jag har riktiga problem med att sitta ordentligt och ännu värre är det att exempelvis cykla. Av rädsla har jag dragit mig för att gå till läkaren och mest hoppats på att det ska gå över. Det har blivit precis tvärtom och jag har bara fått ondare och ondare. Så i måndags hade jag en inbokad läkartid för att kolla upp det.

Jag fick en jättetrevligt läkare, en kille som säkert inte var många år äldre än mig. Efter att ha pratat om hur min problembild såg ut så var det då dags för att undersöka ryggen och svanskotan. Det blev ju genast genant tyckte jag då jag var tvungen att klä av  mig tröjan och även dra ner byxorna en liten bit ner på skinkan. Han tryckte på ryggen och sedan på svanskotan. Då höll jag på att dö. Dels av smärtan, dels på grund av pinsamhetsfaktorn. Jag hade liksom inte räknat med att han skulle behöva ner och klämma mig i "myntfacket". Jag var svettig som få... Huvva.. Stackars kille!

Han, tillsammans med en ortoped konstaterade att jag lider av coccygodyni. Det är en inflammation i svanskotan som har uppkommit efter trauma mot svanskotan för flera år sedan. Med största sannolikhet hänger det ihop med när jag halkade in under min egen bil utanför Maddes uppfart. Då slog jag ju mig gul och blå, och fick även ett rejält slag mot både svanskota och huvud. Anledningen till att det inte går över själv är att jag ju alltid belastar min svanskota och då får den aldrig chansen att läka. Så nu fick jag antiinflammatorisk medicin som jag ska ta. Jag måste även inhandla en typ av sittring som jag ska använda när jag sitter ner för att avlasta svanskotan och göra så att det inte blir lika stort tryck på den. Snacka om pensionärsvarning;)



En sådan här dyna ska införskaffas och sedan släpas runt på dagligen. Måste skaffa mig en stor tygväska för att kunna rymma den på ett smidigt sätt.

Blir det inte bättre efter någon månads behandling kommer jag behöva få sprutor direkt in i själva svanskotan. Gode gud, låt mig slippa detta! Skulle inte heller sprutorna hjälpa så kan de i en sista utväg operera bort en liten bit av själva svanskotan men detta är tack och lov inte så vanligt. Jag hoppas helt enkelt att jag inte ska behöva vara det där undantagsfallet.



Läste lite på nätet och kunde hitta följande:

Smärtan behöver inte komma på en gång utan det kan dröja flera år innan symptomen börjar visa sig.

Oftast märker man detta om man sitter ned mycket men det kan även göra ont även om försökt att inte belasta svanskotan. Smärtan varierar från person till person och kan ha flera olika orsaker. Därför varierar även behandlingen och sjukdomsförloppet också. För vissa försvinner smärtan av sig själv medan andra kan behöva leva med smärtan livet ut. Det är fem gånger vanligare att kvinnor lider utav Coccygodyni då deras svanskota är mer utsatt. Smärtan beror på att svanskotan av någon anledning har blivit instabil vilket leder till en kronisk inflammation

Jag gick lös och fotade en massa i helgen, här kommer ett litet axplock.

I helgen var vi förbi hos Fredriks syster och det blev ju rena paradiset för mig. Hennes bägge honkatter har fått kattungar. Några var ca 14 dagar gamla, och den andra kullen hade fötts dagen innan. Det syns väl ganska väl på bilderna hur nöjd jag är.




Endast ett dygn gammal



Piiiiip



Liten tuss



Hur söt får man bli??

Det känns ju helt galet att skriva att det är den första juni. Vart tar tiden vägen? Idag känner jag mig riktigt sugen på att skriva på bloggen, nu är snarare problemet i vilken ände jag ska börja. Det blir ju så när jag inte skriver så ofta.

Behandlingen fortgår och jag är fortfarande mer än nöjd över att få denna möjlighet. Det är ingen lätt process men jag känner att det blir små framsteg för varje vecka. Jag har även redan fått ganska många insikter och tankar som jag ska fortsätta att jobba med. Jag skriver dagbok för att komma ihåg allt vi gör å¨Luna, och det tror jag är bra att göra. Då kan jag gå tillbaka längre fram och återigen reflektera, och vem vet... Kanske blir alla tankar till en berättelse längre fram. Det får framtiden visa.

Nu ska jag kolla igenom lite bilder från helgen som var, och så kommer nog ett litet inlägg på en stund.

Kram