Malins liv och bravader

Jag, Fredrik och Martin möttes upp på stan för att äta lite före filmen och vi hamnade på en grekisk restuarang. Det blev grekisk sallad för min del, tror inte jag har ätit det sedan vi var på Corfu. Efter maten gick vi vidare till Rigoletto, som hade nypremiär just den här dagen. Bion har totalrenoverats och i anslutning till den har de byggt en superfin restaurang och bar. Vi köpte oss lite rosévin och satt och surrade. Tänkte att lite vin kan vara bra före filmen så kanske jag blir lite mer avslappnad, haha. Nästa gång måste vi testa att äta där, för maten de serverade såg hur fin ut som helst. Likaså var personalen supertrevliga.



Och så var det då dags för filmen. Eftersom biosalongen var nyrenoverad så var ljudet helt grymt. Vet inte om det kanske var till min fördel, snarare tvärtom. Efter tio minuter in till filmen hade jag redan hoppat en halvmeter upp ur sätet och Martin skrattade halvt ihjäl sig. Sen gick det bara utför... Jag var så sjukt rädd under filmen så jag satt spänd som en fiolsträng, hade kramp i kroppen när vi kom ut. Liksaså hade jag en puls på 300 och trodde aldrig att den skulle lägga sig resten av kvällen. Mina medbrottslingar tyckte den var riktigt bra, jag är nog inte rätt person att bedöma det. Jag kan bara konstatera att skräckfilmer inte är bra för mina nerver och att det kändes som om jag förkortade mitt liv med 15 år. Däremot förlängde jag nog Fredrik och Martins liv med några år med tanke på hur mycket det fick skratta åt mig.