Malins liv och bravader

Luleborna verkar vara förberedda på snö, för denna spark hittade jag parkerad inne i stan igår.

Kraftigt habegär

Så här vackert såg det ut när jag tittade ut genom flygplansfönstret igår.

Älskade Luleå. Känns så vansinnigt skoj att vara här igen. Trots att det utlovade fina vädret skiner med sin frånvaro och regnet öser ner. Kylan ska vi inte tala om. När jag klev av planet igår kom det rökpuffar av andedräkten. Jag har hunnit glömma av hur stor skillnad det är mellan Stockholm och Luleå.

Fina Krooken kom från Piteå och hälsade på mig och Annika. Vi strosade på stan och surrade en massa. Hann även springa på flera på stan som jag kände, nu känns det att jag är "hemma" igen. Har sett hur mycket snyggt som helst som jag skulle vilja shoppa. Finns ju vissa butiker som bara finns här i Luleå. Synd bara att kassan är skral.

Exakt vad som händer nu på dagen vet jag inte, får se vad jag och Annika hittar på. Ikväll är vi bjudna hem till Sara på middag. Känns som evigheter sedan vi sågs.

Behöver jag säga att jag njuter för fullt? Går omkring med troligen Sveriges största leende.

Kram

Sitter på Arlanda nu förväntansfull. I vanlig ordning fastnade jag i säkerhetskontrollen. Jag gör alltid det. Fattar inte varför. Måste ju ha något magnetiskt inopererat utan att jag vet om det. Kroppsvisiteringen var minst sagt grundlig, och kittlig som jag är höll jag på att dö av skratt. Ju mer jag skrattade desto grundligare sökte de igenom mig.

Nu sitter jag vid gaten och väntar. Äntligen är denna dag som jag har längtat efter så länge här . Kram

Äntligen finns blogg.se som App till telefonen. Det måste jag säga är himla bra, för jag har saknat att kunna uppdatera vettigt när jag är på resande fot. Nu kanske det tom kan bli lite live-uppdateringar från Luleå.

Den är nästan färdigpackad, bara det där lilla sista. Hatar verkligen det där sista, som ska plockas ner samma morgon som jag ska åka. Stor "glöm" risk. Jag får se vad som inte kommer med denna gång ;)

Ska bli helt underbart att åka upp och hälsa på mina fina underbara vänner i norr som jag saknar så att hjärtat blöder. Agendan är redan full, många som jag vill hinna med. Inser däremot att jag inte kan stressa ihjäl mig för att hinna träffa alla en och en. Trots att det är roliga saker som jag ska göra så är jag väldigt stresskänslig och måste lyssna på kroppen. Så nu har jag som förslag att samla flera på samma gång för en lunch eller fika. Jag har lärt mig något på Luna, att ta hand om mig själv. Det kanske låter banalt för andra, men för mig är det ett stort steg.

Nu ska jag göra lite småfix innan det är dags att slänga mig i sängen. I morgon ringer klockan tidigt.
Luleå, håll i hatten för nu kommer jag!

Mandy har lagt beslag på fjärrkontrollen.