Malins liv och bravader

Jösses vilken omtumlande dag den 1 september blev.. Jag har nog knappt fattat allt själv heller. Jag hade besök på ätstörningen som vanligt på onsdagar. Till idag hade min terapeut kollat upp möjligheterna att kunna flytta behandlingen ner till Stockholm längre fram. Det visade sig när hon kontaktade dom att de hade cirka 3 månaders väntetid på Stockholms centrum för ätstörningar. Min läkare skulle skicka en remiss dit, men för att den skulle gälla måste jag vara skriven på en adress i Stockholm eftersom landstinget här uppe inte går med på att betala behandlingen där nere.. Oj då... Min hjärna börade gå på högvarv, hur tusan ska vi lösa det???  Jag kan ju inte skriva mig nere hos Fredrik utan att bo där, för då blir det fel med allt vad Försäkringskassan mm gäller.

Efter lite funderande kom vi fram till att jag ska försöka flytta ner på riktigt. Jag kontakte min hyresvärd. Tyvärr kunde jag inte hyra ut lägenheten i andra hand eftersom jag inte flyttar för något jobb eller utbildning. Så nu chansar jag friskt. Jag sa upp min lägenhet. Senast den sista nivember går flyttlasset till Stockholm.

Det känns både himla skoj och samtidigt lite skrämmande. Nu är det dags att inte vara feg.... man måste våga satsa för att kunna vinna något också. Och som mina kära vänner sa till mig, Luleå finns ju kvar ändå fast jag flyttar. Och det är ju sant! Skulle jag mot förmodan ångra mig kan jag ju alltid flytta upp igen.

Så nu går jag några händelserika månader till mötes. Först pappas flytt och sedan min. Kanske ska bli projektledare för folk som ska flytta ;)

Hoppas bara att mina underbara kära vänner inte glömmer bort mig när jag flyttar!!

Kram