Malins liv och bravader

Ja då har jag bevisat det igen.. att jag är förvirrad. Men det är väl egentligen ingen chockande nyhet utan egentligen en bekräftelse på det alla redan vet..och som jag envist förnekar.

Snoozade för länge idag..så att alarmet stängdes av. Och istället för att kliva upp så bestämde jag mig för att ligga kvar ytterligare ett litet tag, eftersom det inte skulle vara någon fara att jag skulle somna. Jo men tjena mittbena. Somnade ju in alldeles för gott. Och vaknade ca 15 minuter innan Janne skulle hämta upp mig. Ååååhhhh varför gör jag så här mot mig själv?? Panik. Hoppade i kläderna, skulle kanske börja jobba som brandman istället, börjar få kläm på det här att vara snabbt i kläderna. Tog med en macka i handen och hoppade in i bilen... Hatar att starta morgonen på detta sättet.. Väl på jobbet tog jag väl sisärdär 4 stycken dubbla espresso innan jag var på banan igen...

När det var dags för lunch så hittade jag inte mina vantar.. Jag letade å letade..men icke. Men visst ju att jag hade haft dom på morgonen. Är så irriterande eftersom det är ett par ganska dyra skinnhandskar som jag bara älskar.. Funderade på om jag hade kvar dom i Jannes bil och ska gå ut och kika.. Då hittar jag dom liggandes i vattenpölen på parkeringen.. Tur i oturen. När vi väl hade gått iväg på lunch inser jag att jag hade glömt plånboken på köksbordet hemma.. Så Janne fick lösa ut mig...

Och det räckte ju inte med detta. Vi hade lämnat jobbet och var halvvägs till Piteå centrum när jag inser att jag hade glömt både mobil och hemnycklar kvar på jobbet. Jaha ja..bara att vända bilen och köra tillbaka. Himla tur jag märkte det då, tänk om jag hade kommit fram till Luleå. Jag hade skjutit mig själv..varken nycklar, mobil eller plånbok.... Vilken dag!! Senildement redan vid 32 års ålder..hmmm..

Kvällen har iallafall varit himla trevlig. Jag har haft Malin I på besök.. Känns som om det var evigheter sen vi sågs senast, så surrade en massa, drack mängder med te och mumsade lussebullar. Vi kom in på gamla roliga minnen och då påminner mig Malin om den sommaren när vi låg på stranden på Gültzau och solade.. Killen bredvid säger till tjejen som han ligger bredvid.. - Min lilla wienersnitzel.. Och jag kommer ihåg hur vi båda tittade på varandra.. Hörde vi rätt?? Sen bröt vi ihop.. Vilken "komplimang".

Ska nog fila på en liten önskelista innan det är dags att sussa kudde igen. I morgon väntar återigen ett besök på vårdcentralen.. Kan ju tro att det är mitt andra hem.

Kram