Malins liv och bravader

Sitter nu ikväll och ser Uppdrag granskings program  på tv och blir så arg. Det handlar om Den sjuka vården. Bland annat tas det upp om att der blir stora brister i sjukvården eftersom det är så vanligt numera med stafettläkare. Oftast får personer som söker vård för sin problem aldrig komma till samma läkare, utan det är nya hela tiden. På grund av detta blir det oftast missar. Att läkarna inte upptäcker allvarliga sjukdomar, utan de skickas hem med värktabletter mm.  En av personerna i programmet sökte flera gånger för smärtor i bröstet, svårt att andas mm.. Hon berättade även att hon varit storrökare under många år. Ingen av alla de läkarna som hon fick träffa gjorde någon lungröntgen. Efter 11 olika besök så gjordes det till slut. Det konstaterades att hon hade lungcancer som spridigt sig. Hon levde i två veckor till!!

Jag tänker bara på mamma när jag såg det här. Hon sökte ju hjälp hur många gånger som helst. Hon hade svårt med andningen och en väldigt svår huvudvärk. Hon skickades hem med lite starkare astmamedicin och rådet att ta lite mer värktabletter. Inget hjälpte, så hon sökte igen, och igen, och igen.... Fick diagnosen att hon nog inbillade sig.. Blev hemskickad... En dag i slutet av februari 2002 föll hon ihop på hallgolvet hemma. Pappa hittade henne där halvt förlamad på ena sidan av kroppen och ringde efter ambulans. På sjukhuset gjordes det flera undersökningar. Först hittades det tumörer i huvudet men de insåg att de inte var modertumören.  Hon skulle skickas till Uppsala för att genomgå behandling. Den dagen hann aldrig komma. Medan Vasaloppet visades på tv somnade mamma in på sjukhuset den 3 mars 2002, endast 56 år gammal. Det tog två veckor från det att hon ramlade ihop hemma tills hon var död. Det var med nöd och näppe jag hann ner från Luleå. Efter hennes död fick vi provsvar på ytterligare prover som gjorts. Hon hade tumörer lite varstans i kroppen. Men den största satt i lungan och var stor som en knytnäve!! Som en knytnäve!! Förstår ni hur stor den var?? Som läkaren sa till oss; " Hon måste haft enormt ont länge, ett under att hon levde så länge som hon gjorde.. Har hon inte sökt hjälp för det här?? Svar JAAAA!! Jag mår fortfarande väldigt dåligt över det här. Visst man kan inte spekulera i vad som kunde ha hänt om de hade upptäckt det tidigare, men bara vetskapen att hon led så mycket på slutet gör så ont i mig.. Älskade mamma! Saknaden är så stor... Jag saknar alla dina samtal..som man medan du levde kunde bli helt galen på.. Nu är det så tomt!



Här är ett foto som jag har tagit på en gammal bild som jag fick se hemma hos min faster i julas. Inte världens bästa kvalité men tycker den är så mysig.. Ingen aning om hur gammal hon är på bilden..men kring 20-25 år tror jag..


Och vad gäller sjukvården så är ju även brorsan ett levande exempel på hur många stollar det finns.. Herre gud. Jag slutas ju aldrig förvånas!! Och arg som fan blir jag rent ut sagt!!

Man måste ju vara frisk för att orka vara sjuk!!