Malins liv och bravader

Det blev ju som sagt en kvällspromenad med A. Himla skönt att ta sig ut, solen sken och det var för en gångs skull hyggligt vindstilla denna kväll. Blev en riktigt lång promenad också, tiden går ju så mycket snabbare när man har sällskap. Vi surrade om allt mellan himmel och jord. Bland annat berättade A att när hon tidigare stått och väntat på att J skulle komma så hade det rasat snö från ett hustak som höll på att träffa några karlar som kom ut från huset. Sa att det är så sjukt när något sånt händer och hur illa det kan gå.

Vid Kvantum var jag tvungen att be A dra ner på tempot, fick sån kramp i ländryggen. Till slut var jag tvungen att stanna och stretcha, kan ju säga att det var en och annan som tittade märkligt på mig. Men tack och lov så släppte det hyggligt.
Vi promenerade vidare och tittade förbi J i hans studio. Efter det fortsatte vi hemåt, blev en tur på nästan 1,5 timme. Detta måste bli en vana att hålla i.

Vi stannade till utanför mig och surrade lite mer. Plötsligt hör vi ett märkligt ljud och båda ser något konstigt i ögonvrån. Instinktivt börjar vi springa vilket var en sjujäkla tur. Det rasar ett stort sjok med snö från taket som är 6 våningar upp. Det small ner med ett jäkla brak PRECIS där vi hade stått. Hur sjukt är inte det???? Vi har pratat om takras tidigare underkvällen och så händer det samma kväll. Igår pratade jag om att gå i sömnen, så gjorde jag det i natt. Snart vet jag inte om jag vågar öppna munnen överhuvudtaget ;)

A tog en bild med min mobil, hade tänkt lägga upp den på bloggen för att ni ska få se hur mycket snö det var som rasade, men tekniken vill något annat...