Blä-dag

Denna dag läggs till handlingarna som en deppig skitdag. Orkar inte ens blogga vettigt. Nu är det dags att hoppa i säng och hoppas att nästa dag bjuder på lite ljusglimtar. Opepp värre men så är det. Natti natt


Tio röda rosor

Denna underbara fina bukett med tio långa röda rosor kom Fredrik hem med idag! Lycka!!!!


Premiärlöpet

Igår hände något mycket stort för mig. Jag premiärsprang utomhus. Jag har ju Annika K på besök och i lördags satt vi och surrade en massa. Vi  hade bestämt att vi skulle träna ihop under tiden hon var ner och eftersom hon löptränar till BAMM så lovade jag i ett svagt ögonblick att jag skulle följa med henne ut på en tur.

Jag har ju aktivt tränat löpning på löpbandet bara för att komma igång med att springa, för att se om knäna klarar av det. Har ju alltid haft stora problem med knäna och nu när jag väger typ 30 kilo mer än när jag lufsade senast så sliter det ju extra mycket på kroppen. Eftersom det inte ens är i närheten att springa på löpband som att springa utomhus var jag riktigt nervös.

Hur gick det då? Det var superkul och idiotjobbigt. Fy tusan så hemskt. Kändes som om hjärtat skulle sprängas, men jag varvade att springa och gå raskt och jag tog mig runt. Det går att sammanfatta med att det finns utvecklingspotential. Mitt mål är att kunna springa hela denna slinga utan att behöva gå något innan sommaren. Jag känner mig peppad!



Jag inför turen, någon efterbild finns inte ;)

Me and My Love firar 3 år



Idag är det 3 år sedan jag och Fredrik träffades! 3 år!! Hur är det möjligt att det kan vara så länge sedan??
Jag är så vansinnigt glad att jag fick köpa köksbordet av Maria A. För hade jag inte köpt det bordet hade jag aldrig behövt få hjälp av Elli att bära ner mitt gamla bord till förådet. Och hade jag inte fått hjälp med bordet så hade det inte slutat med att jag och Elli drack lite vin. Och hade inte Elli övertalat mig att vi skulle ansluta till hennes kille Matte  och hans vänner på Bishops. Och hade jag aldrig varit hemma hos Annika och Johan några dagar tidigare så hade jag aldrig fastnat i diskussionen om filmen Transibirian.  Tänk vad många små händelser kan bidra till något så här stort, för hade inte allt detta hänt hade jag aldrig suttit här nere Stockholm idag. Så tack Maria A, Elli, Matte, Annika och Johan för att ni gjorde detta möjligt!

Tack älskling för att du kom in i mitt liv. Du är det finaste som hänt mig.
Jag älskar dig!


Musiktips?

Jag håller på att göra några låtlistor på Spotify som jag kan ha när jag tränar. Dels vill ha ha musik som passar när jag styrketränar, lite hårdare musik som peppar mig att ta i lite extra. Utöver det vill jag ha en spellista som passar till löpträning. Lite mer partymusik, och peppande låtar. Någon som har lust att komma med lite tips till mig? Jag har nämligen kört fast.

Newton - Nya blomman 2-0

När jag kom hem från träningen möttes jag av diverse lösa kvistar från min arma stackars blomma.





Förstår inte alls hur det har gått till ;)


Oskyldig blick

Newton gör allt i sin makt för att ge min nyinköpta blomma så kort liv som möjligt. Han skottar ut jorden ur krukan och attackerar bladen med våldsam frenesi. Och när jag för hundrade gången säger åt honom så tittar han på mig med sina plirande oskyldiga ögon och kan inte för sin värld förstå varför jag är så upprörd!

Blomman går en snabb död till mötes tror jag!

Livet efter behandlingen


Nu är det drygt fyra månader sedan jag slutade min behandling för min ätstörning och jag vill gärna sammanfatta den här perioden, eftersom jag fått en hel del frågor om hur det går med allt.

Behandlarna på Luna varnade oss för att det kunde komma en svacka efter avslutad behandling men att den vanligtvis går över efter några veckor, om inte annat skulle vi höra av oss. Jag gjorde ju enormt stora framsteg under min tid på Luna och kom till många nya insikter, både bra och väldigt jobbiga sådana och mådde riktigt bra när vi slutade. Därför trodde jag (i min enfaldhet) att jag inte skulle få någon svacka. Så fel jag hade!

Separationen från gruppen och psykologerna blev riktig tung. Värre än jag någonsin hade föreställt mig. Jag har ju alltid haft svårt för avsked, av förklarliga skäl. För många gånger i mitt liv har personer som stått mig väldigt nära slitits ifrån mig vilket gör att jag numer är ganska känslig för just separationer. Nu stod jag här ensam, på egna ben utan det proffisionella stöd jag hade vant mig vid under de 16 veckor som Luna pågick. Första dagarna gick väl ok, men sen började den nedåtgående spiralen. Sakta smög det sig på. Jag började rucka i rutiner, slarvade med antal mål mat per dag och började också nalla lite på portionsstorlekarna, eller så åt jag okompletta måltider. Ångesten kom krypande. Detta hände ju inte från en dag till en annan, utan i små steg. Överätningen kom också och hälsade på mig. Kompensationstankarna åt upp mig inifrån, och jag blev smått apatisk. Tröstade mig med att det var helt ok att ha en svacka.

Efter drygt 1,5 månad börjar jag inse att detta inte var en svacka, utan en väg utför. Jag orkade mig inte upp igen på egen hand. Insikten satt verkligen hårt inne och det tog ett bra tag innan jag "vågade" ringa till SCÄ och förklara att jag behövde fortsatt stöd. Nu i efterhand förstår jag inte varför jag tvekade så mycket innan jag ringde men det var väl Fröken Duktig som spökade. Eftersom alla behandlare berömde mina framsteg på behandlingen ville jag väl inte visa att jag hade fått ett bakslag. Vilka tokiga ideér jag har ibland, nu kan jag ju åtminstone se varför jag gör sådana här knepiga val ibland.



Jag bestämde mig för att på måndag ska jag ringa till min personliga behandlare. På söndagen före dog min farmor och återigen fick jag känna på hur otroligt bräckligt allting är. Måndagen var ett mörker men på tisdagen ryckte jag upp mig och ringde. Jag fick en tid hos min personliga terapeut som jag hade under min Luna-tid och det var så skönt. Skönt att få komma dit, berätta att jag faktiskt inte är så stark. Skönt att få avslöja mina bakslag. Vi kom fram till att jag behövde fortsatt stöd. Däremot kunde jag inte fortsätta hos just henne eftersom hon endast behandlar patienter som genomgår Luna-behandling. Jag fick en internremiss till en ennan terapeut på SCÄ. Det var några veckors väntetid men det kändes skönt att bara ha tagit tag i problemet.

I början av december fick jag komma till en helt underbar tjej och vi träffades en gång i veckan till och med andra veckan i januari. Vi strukturerade upp min vardag, tittade på möjliga utlösande riskfaktorer och hur jag ska kunna tackla ångest och motgångar. Vi la även stor energi på hur jag ska hantera min inre stress. Som både hon och min Lunabehandlare sa så är det inte konstigt att jag fick den här svackan eftersom jag efter behandligen är arbetslös och det medför ju ganska stor press oavsett om man varit sjuk eller inte. Det kändes ganska skönt att höra. Jag fick olika uppgifter att jobba med hemma och helt plötsligt vände den nedåtgående spiralen uppåt. Jag började ta kontroll över mig och min vardag. Jag kom igång med träningen igen efter ett väldigt långt uppehåll. Jag vågade gå på yoga för att hitta min inre balans och styrka. Jag kom tillbaka till mina matrutiner och jag strukturerade upp mina dagar så att de, trots min arbetslöshet, kändes meningsfulla.

Nu när jag tittar tillbaka så är jag på ett sätt ganska glad att svackan kom och att jag vågade be om hjälp.  Nu vet jag att jag fortfarande är skör och att det är viktigt att jag verkligen lyssnar på mig själv och min kropp. Jag vet att jag klarar det här! Jag vet också att ätstörningen kommer att vilja knacka på fler gånger men att jag får mota den i dörren. Ju fler gånger jag gör det, desto färre gånger kommer den att försöka hälsa på. Jag tänker ALDRIG låta ätstörningen få leva mitt liv. Det har den fått göra i 19 år och det räcker.

Nu känner jag mig stark. Jag vet att jag klarar det här. Nu är det dags att jag lever mitt liv som jag vill.
Jag lever och jag älskar!

Livet, här kommer jag! 

Snuskig association



Jag satt och slökollade lite på eftersnacket till skidskyttet som var idag då följande kommentar sägs av programledaren:


"Fredrik Lindströms snabba skjutningar på ligg"

Skjut och ligg, det kan ju inte bli annat än snuskiga associationer ;)

Asiatisk lax i ugn med avokadokräm

Jag håller på att testa lite av de recept som fanns i nya Buffé, idag stod denna laxrätt på menyn. Den var riktigt god. Däremot kommer jag nog ta lite mindre wasabi i avokadokrämen nästa gång eftersom det blev lite väl starkt för min smak. En toppenrätt!



500 g skinn- och benfri laxfilé i bit

Marinad:
1 msk finhackad chilifrukt (t ex spansk peppar)
finrivet skal av 1 lime
2 msk färskpressad limejuice
1 msk japansk soja
1 msk finriven ingefära
1/2 msk honung

Avokadokräm:
2 avokador
1 msk wasabi (från tub)
1 msk färskpressad limejuice
1 krm salt


Gör så här: 

Sätt ugnen på 200°C.

Marinad: Rör ihop ingredienserna till marinaden. Lägg laxen i en liten ugnssäker form så att den precis får plats. Häll på marinaden och låt stå.

Avokadokräm: Dela, kärna ur och gröp ut köttet ur avokadorna. Gaffelmosa eller mixa med wasabi, limejuice och salt.

Ställ in laxen i ugnen ca 15 minuter, tills den är klar. Ös gärna med marinaden några gånger under tiden.

Servera laxen med avokadokrämen och basmatiris till.


Red curry noodles

Igår lagade jag en jättegod middag efter att ha fått tips från min kompis Malin. Recept och bild är lånad från hennes blogg. Tack snälla du för tipset, detta kommer jag definitivt göra igen.



4 portioner

4 portioner fullkornsäggnudlar
2 rödlökar
600 gram kyckling
3 röda paprikor
sockerärtsskidor
4 tsk röd currypasta
2 tsk kycklingfond
6 dl kokosmjölk
olja
mineralsalt
peppar
färsk koriander

Koka nudlarna. Strimla rödlöken och fräs den i lite olja. Strimla kycklingen och stek tillsammans med löken några minuter. Hacka under tiden paprikan och strimla ärtskidorna och stek sedan tillsammans med kycklingen ytterligare några minuter. Tillsätt currypastan. Häll över kokosmjölk och kycklingfond. Låt småputtra någon minut. Smaka ev av med mineralsalt och peppar. Blanda i nudlarna och strö över koriandern.

Mjukstart i Wordfeud

Vad sägs om denna mjukstart i en omgång Wordfeud mot Eva.


Nyår

Nu bombar jag bloggen med inlägg! Här kommer lite bilder från nyår som vi firade hemma hos Martin och Maria på Söder i Stockholm. Det blev en prima kväll.










På väg för att se på lite fyrverkerier








Helsingforskryssningen

Här kommer äntligen lite bilder från vår Helsingforskryssning med Silja Symphony. Det var verkligen en jättemysig resa, om man bortser från sista kvällens sjösjuka!



Jag i Helsingfors som bjöd på riktigt ruggigt väder



Min fina älskling



Detta var båten vi åkte med. Vi satt i fören, som inte syns på bilden, när det blåste som mest. Då slog vågorna över både fönster och radarn på båten.  Galet sjuk upplevelse.
När vi satt och såg på showen under kvällen gungade båten så mycket att vi lättade ur våra stolar som vi satt i. När vi sedan skulle gå genom shoppinggatan för att ta oss till hytten så var det ena stunden som att gå i en rejäl uppförsbacke, i nästa steg sprang man 25 meter nedåt i en ryslig fart.



Inifrån båten



Shoppinggatan på båten



Utsikt från vår hytt inåt mot shoppinggatan



När stormen kom sattes dessa skyltar upp.



Jag galet sjösjuk. Fredrik föreviga detta tillfälle, ser ju sjukt snygg ut



Ingen prima ballerina här inte, trots att jag hade ätit åksjukepiller hela resan fick jag se mig besegrad av havet.



Det gungade flera dagar efter denna resa.

Trots gungandet var det en väldans trevlig resa som jag gärna gör om.

Missarna mys

Jag tror jag skulle kunna bomba ihjäl er med alla gulliga bilder på mina missar. De är verkligen mina ögonstenar.
Här kommer två bilder som jag verkligen älskar. Snacka om kärlek!!!





Nya håret

Kors i taket, fick igång datorn idag med så jag snabbade mig med att ladda över lite bilder. Här kommer några efter mitt besök hos frisören. Blev lite konstigt ljus på dom men ni ser ju någorlunda iallafall.




Bravaddags igen

Jag sa häromdagen till en kompis att det var länge sedan det hände en bravad. Jag skulle tydligen inte ens ha tänkt tanken för ikväll var det dags. Återigen i Kista Galleria. Är gallerian förbannad eller vad är det frågan om??

Jag och Fredrik åt i foodcourten och när vi var klara skulle jag gå med brickan till brickstället. Jag hatar att gå med brickan, för jag är livrädd att jag ska tappa den. Varje gång är jag tokfokuserad. Vad som hände ikväll vet jag inte, men det var som om jag tappade gripfunktionen i handen en millisekunder. Det var allt som behövdes.
Med ett galet brak föll brickan i golvet. Glas och porslin i tusen bitar över golvet och halva jag indränkt i soyan som var kvar efter att jag ätit sushi. Kul, verkligen jättekul. Väldigt diskret i fredagsruschen. Om jag skämdes!! Ja, jag ville att det skulle öppnas en lucka i golvet så jag kunde försvinna.

Fredagsuppdatering

Wihoooo. Idag fick jag igång min dator för en kort stund. Bäst jag passar på att blogga medan jag kan ;) Fattar inte vad det är för fel på den här men bara att njuta för stunden.

Träningen går jättebra och nu har jag hållt i min kontinuerliga träning sedan början av november. Galet stolt över mig själv är jag. Jag har utmanat mig en massa senaste tiden. Dels har jag prövat att springa på löpbandet. Löpning för mig har tidigare varit helt otänkbart. Jag har ju alltid skyllt på mina dåliga knän men lika mycket bottnade det i att jag verkligen hatade det. Det var tungt, stegen kändes stapplande och det var aptråkigt. Nu har jag börjat med korta intervaller på löpbandet. En minuts gång, en minut löpning, en minut gång osv. Jag inser att jag orkar mer, och för varje gång känns det bättre och bättre. Nu tycker jag det till och med är roligt.

Jag har även testat en massa, för mig, nya pass på gymet. Det senaste i raden var idag. Det blev Crosstraining



En timmes galet jobbig träning. De hade ett likadant pass före det passet jag skulle på och när jag stod utanför och kikade in blev jag livrädd. Hur tusan ska jag orka det???  Sen kom vinnarskallen fram, klart son f*n jag klarar det. Det var nio olika stationer med styrka och kondition som vi roterade på i tre varv med 15 sekunders vila emellan. Detta pass hamnar nog på min topp3-lista över mest jobbiga/hårda pass jag genomfört. Hamnade i en grupp med tre andra, och där var en grymt peppande kille som hejjade på mig när han såg att jag började vackla. Han plockade fram min mördarblick. Tack du okända. Passet var sinnessjukt jobbigt men jag klarade. Kul som tusan var det också så tiden bara rusade. Detta kommer jag gå på frekvent.

Nu ska jag bege mig mot mataffären och handla hem lite så jag kan laga middag tills älsklingen min kommer hem.  Trevlig helg!

Kram

Test

Jag har haft lite strul med att det inte går att kommentera när jag gör inlägg via bloggappen, trots att jag fyllt i att den ska vara kommenterbar. Så nu testar jag med detta inlägg och gör tvärtom för att se om det blir någon skillnad. Saknar ju era kommentarer och har tyckt det varit så få hälsningar senaste tiden. Kram


Hos frissan

Försöker piffa upp mitt trötta vinterhår med ett besök hos frisören. Klipp och färg blir det.


Att bli väckt av en katt

Klockan 5 tyckte Newton det var dags att kliva upp för att busa och gosa, för det var då han började hoppa på mitt huvud och bita i mitt hår. När det inte riktigt hjälpte för att få upp en trött matte så la han sig helt sonika över mitt ansikte så jag inte kunde andas. Den metoden fick ett mycket snabbare resultat. Hoppas den här väckningsmetoden inte kommer att användas fler gånger ;)


Fredagen den 13:e

Den berömda skrockfulla dagen är här. Brukar inte lägga mycket vikt på dessa datum och känner mig inte vidskeplig på något sätt vad gäller oturstal. Mer än halva dagen förflöt utan att några tråkigheter inträffade men på eftermiddagen fick jag ett supertråkigt besked. Jag gick inte vidare i rekryteringsprocessen av ett jobb som jag så galet gärna hade velat ha. Trodde stenhårt på detta! Ja ja, bara bita ihop och kämpa på. Jag ger mig inte! Kommer inte på fråga!


Mys i soffan

Försöker se hockey genom all päls. Mina sötnosar har somnat på mitt bröst i en enda stor hög.


Glamourkatt

Höll på att plocka av allt pynt från granen ikväll och Newton var mer än lovligt galen. Han härjade som en tok. Rätt som det var blev det så där oroväckande tyst och jag anade att han gjorde något busigt och lite förbjudet. Mycket riktigt, hittade honom i mitten av glitterhögen. En riktig glamourkatt, eller kanske en lussekatt. Söt som socker!


En fundering

Jag har samma fundering varje morgon: varför sover man som allra bäst och skönast precis när klockan ringer? Och varför måste missarna vara så galet gosjuka precis när det är dags att kliva upp?


Plöjer en bok

I helgen var vi hemma hos svärföräldrarna och blev grymt bortskämda. God mat och dryck i dagarna två. Vi åkte även ut i skogen och grillade hamburgare över öppen eld. Mysigt värre.

Jag fick även låna en hel kasse med böcker av Mari Jungstedt så nu blir det bokplöjartider.


Rörd

Denna fina present fick jag av Madde idag när hon kom ner från Luleå. Ni kan bara gissa hur rörd jag blev. Tack underbara vän!!


RSS 2.0