Vi väntar tillökning

Babylyckan är total hemma hos oss nu, för vi väntar tillökning i familjen. I slutet av november får vi hem en liten kisseunge, en silvertabby-färgad perserkille. Vi köper honom av Susanne på Twintorps perser, som även är uppfödare av fina Mandy och Gizmo. Behöver jag säga att vi längtar?

Jag har lånat några bilder från Twintorps sida så ni får se hur han ser ut.






Blåmärke

Jag ska bespara er ett kort på min rumpa och höft, men jag kan bara meddela att gårdagens vurpa har gett mig ett 12 centimeter långt blåmärke. Inte skönt, inte snyggt!


Badrumsbravad

Nu mina kära läsare ska jag uppdatera med en bravad, en en rejäl sådan till råga på allt. Idag har jag gjort en riktig klassiker som jag sent kommer att glömma. Denna ägde rum för cirka en timme sedan i mitt badrum.

Jag vet knappt hur jag ska kunna beskriva detta så ni förstår hur sjukt galet allting blev. Jag hade duschat och skulle smörja in mig med hudkräm. Just nu är jag så galet torr i huden, så flagnar som en tok mest hela tiden. Jag står naken i badrummet med ena benet uppe på vår tvättkorg och smörjer in benet, ännu lyckligt ovetande om vad som ska ske. Det första benet gick utan problem. Jag sätter upp nästa ben på tvättkorgen och smörjer det också. Mitt i den proceduren havererar locket till tvättkorgen och det åker ner i tvättkorgen, vilket gör att jag ramlar ner i vår tvättkorg! Ja det är sant! Jag fastnar i vår tvättkorg!! Hur är det ens möjligt??
Jag hann inte ens fatta vad som händer. Jag faller som en fura baklänges, fortfarande med ena benet fast i tvättkorgen. Det känns som om allt går i slowmotion, och det enda jag tänker på är att jag måste skydda huvudet så jag inte slår i det i tvättmaskinen. Därför försöker jag vrida mig åt sidan. Det resulterar i att jag skrapar ryggen i tvättmaskinen, landar på sidan in i den halvöppnade badrumsdörren som åker upp med en smäll. Höften och knät landar med full kraft i tröskeln. Där ligger jag som en helnaken säl fortfarande fast i tvättkorgen, både gråtandes av smärta och rädsla, och samtidigt skrattandes över hur galet sjukt det ser ut.

Nu sitter jag här lite halvt skadeskjuten, dock utan några större skador. Tänk om jag hade behövt åka in till sjukhuset... " Nä det var så att jag ramlade in i min tvättkorg..." Skulle ju hamna på psykakuten direkt tror jag.

Jaha, here we go again. Vågar jag göra något mer idag??

1-årsdag



Idag, den 24 oktober, är det exakt ett år sedan flyttlasset gick ner från Luleå till Stockholm. Jag har alltså varit Stockholmsbo i ett år, hur är det möjligt? Vad tiden rusar!

Jag trivs bra här nere, nu önskar jag bara att jag hittar mig ett bra jobb som jag kommmer att trivas med så blir det alldeles perfekt.
Däremot kan jag inte skriva det för många gånger, men oj vad jag saknar alla mina fina goa vänner som är kvar i Luleå. Det bästa skulle vara om ni alla kunde flytta ner! Jag saknar er i massor men ni finns alltid i mina tankar.
Älskar er!

Stor kram

Utrensning

Vi håller på och städa i vårt gästrum, under sängen har jag stoppat mycket saker sedan jag flyttade in som jag har tänkt gå igenom längre fram. Nu har jag äntligen kommit dit att jag tar tag i det.
Hittade däremot flera förpackningar av vakumförpackade kläder sedan flytten som jag har börjat gå igenom.
Fy tusan vad jobbigt. Jag har stått och storgrinat. Det gör verkligen jätteont när jag inser hur mycket större jag har blivit bara på några år. Jag längtar tillbaka till den vältränade kropp jag hade då, det river igång mycket jobbiga känslor inom mig. Satan också!

Fredagshumor

Måste bara lägga ut dessa, lite fredagshumor är aldrig fel.




Mamma

Igår var jag förbi mammas grav i Västerås. Jag tycker om att åka dit, jag gillar lugnet som infinner sig där. Kyrkogården är även väldigt vacker, med massor av gamla fina träd. Mammas grav ligger precis under en stor ek, och det tror jag hon gillar. Mamma älskade just stora gamla knotiga träd. Igår var det också en strålande höstdag med brinnande gula löv och krispig luft.

Jag satt och pratade ett tag med mamma, och fällde ett par tårar.
Vad jag saknar dig älskade mamma ♥ ♥ ♥








In a box

Jag håller på att rensa i mina kartonger med gamla minnen och brev. Mandy tycker att kartongen är ett ypperligt ställe att sova i.



 


Uppriktigt förbannad


Foto: Pontus Orre /Aftonbladet

Igår satt jag framför nyheterna och grät. Stora tårar föll ner för mina kinder, och mitt hjärta riktigt knöts ihop av sorg. Allt handlar om den gamla kvinnan Ganna Chyzhevska som ni ser på bilden. Jag har följt den här nyhetsrapporteringen ett tag och igår kom beskedet att hon ska utvisas till Ukraina. Hon är 91 år, dement, har dålig syn och hjärtproblem. Dessutom finns INGA anhöriga i Ukraina och hon har ingen bostad. Idag ska hon flyga bort från sina släktingar i Sverige.

Visst jag vet att det finns lagar och regler som måste följas, men kan inte beslutsfattarna ha någon form av fingertoppskänsla när de tar sådana här beslut? De tar ju indirekt livet att denna kvinna. Är detta ett värdigt slut för en människa?

Jag kan inte ens hålla tårarna borta när jag skriver det här, för det känns så galet hjärtlöst!
Jag hoppas verkligen att någon sansar sig och blåser av detta idag, jag håller alla tummar jag kan.

Försvunnen katt

Idag tog jag mig iväg och tränade på Sats, så nöjd med mig själv. När jag kom hem kom inte Mandy och mötte mig som vanligt. Jag gick runt i lägenheten och kollade vart hon kunde tänkas ligga och sova någonstans, men jag hittade henne ingenstans. Misstänkte att hon ev låg under vår gästsäng bland allt bråte som vi har "gömt" under den. Tänkte inte mer på det utan tänkte att hon kommer väl fram när hon vill.

När jag senare står i köket och lagar lunch hör jag ett prasslande från hallen och går dit och kikar. Då märker jag att Mandy har krypit in i den gigantiska påsen från Åhlens som jag har min nyinköpta vinterjacka i. Där ligger hon nerbäddad i jackan och snarkar. Sötare får man ju leta efter. I skrivande stund ligger hon kvar och trynar, trots att jag var tvungen att öppna påsen lite mer för att kunna fota henne. Även Mandy är tydligen redo för kyligare väder.








Redo för kylan

Nu är jag redo för kylan. Eller redo och redo, det är jag väl aldrig. Jag är ju en sommarmänniska uti fingespetsarna. Det jag kan säga att jag är så redo som jag någonsin kan bli. Idag blev jag nämligen ägare till en ny vinterjacka (som går att stänga igen till skillnad från min gamla).  Jag kan meddela att jag är mycket nöjd!


Dansuppvisning

Idag satte jag på låten Dedication to my ex med Lloyd ft. Andre 3000 & Lil Wayne. Jag bara älskar gunget i låten. Drog på ganska hög volym och röjde loss rejält. Sjöng högt och dansade som en tok i köket. Glömde ju alldeles bort att vi har en loftgång utanför köksfönstret. Det blev jag varse om när grannen gick förbi och tittade in med stoooora ögon. Om det kändes en aningens pinsamt?? Svaret är JA!!!!!

Här kommer låten ifall ni inte vet vilken jag menar.


Skor

Jag köpte ju med mig ett par skor när jag var på besök i Luleå. Eftersom jag har ganska svårt att hitta riktigt sköna skor som inte skaver, så har jag varit noga med att verkligen pröva dom hemma. Efter att ha gått en hel del i dom inomhus kände jag att det inte var så sköna, och det kändes lite som om stegen blev lite stela och stapplande. Jag bestämde mig för att lämna tillbaka dom.

Hittade däremot ett par nya som jag blev alldeles förälskad i. De är verkligen toksköna och trots att det är en liten kilklack så känns de lika bekväma som ett par lågskor. Dessa kommer bli välandvända.






Bakslag

Den berömda svackan efter Luna som behandlarna hade förvarnat om, den har kommit. Fast jag vet att det är helt naturligt så känns det skitjobbigt. Jag har fruktansvärda tjocktankar. En av anledningarna till det tror jag har att göra med att jag prövade lite vinterkläder. Insåg att jag inte kan knäppa min vinterjacka, inte ens med våld. Jag kommer inte i mina höst/vinterstövlar eftersom dragkedjan inte går att dra upp för att vaderna är större nu.
Jag vill verkligen inte behöva köpa sådana dyra kläder nu av den anledningen, för det är ju inga billiga saker. Prövade lite jackor, eller lite och lite, kanske närmare 25 st häromdagen på Gallerian. Kunde inte komma in i stort sett någon, fast jag tog en storlek 44. Prövade även vissa jackor på de större avdelningarna, men jag blir så besviken på dessa. Det är som att bara för att någon är överviktig så ska man behöva gå runt i tält. Då ser jag ju ännu större ut. Vill ju gärna att man ska ha någon form av siluett.

Den enda jag hittade som fungerade var en jacka av märket Wera på Åhlens, men då kostade den 1500 kr. Känns som om min plånbok som arbetslös inte riktigt klarar av det. Och det är nu de farliga tankarna kommer krypande, kompensationstankarna. Finns det någon chans att kunna gå ner lite snabbt så jag klarar mig på gamla jackan? Jag vet att det är orimligt, och mycket farligt att tänka så, men den onda tanken sitter på min axel och surrar oavbrutet.

Väntar på remiss

Jag var ju till optikern i fredags och det var väl inte världens roligaste besök. Fick en supertrevlig tjej som var extremt noga. Jag berättade för henne om min skelning och först lät det som om det skulle kunna korrigeras med prismor i glasögonen. När hon sedan gjorde en grundlig undersökning så såg hon att den var en ganska allvarlig skelning, och att det inte skulle gå att enbart korrigera med prismor. Troligen behövs operation, och jag blir galet nervös bara på tanken att den skulle kunna bli det. Hon har skrivit en remiss till S:t Eriks Ögonsjukhus, så det får göra fler tester. Det är tydligen relativt lång väntetid men hon skulle iallafall skriva att jag var ett prioriterat ärende.

Jag hoppas det går hyggligt fort, för jag blir rent utav tokig av detta. Känns som jag åker karusell varje dag. Förvisso älskar jag karuseller, men jag vill ju gärna välja när jag ska åka dom!

Hundens och kattens dagbok

Det här är bara för roligt. Alla ni som har eller har haft hund eller katt bara MÅSTE lyssna på detta.  Eller ni som känner någon som har. Kattens dagbok är ju den bästa delen, jag skrattade halvt ihjäl mig. Undrar om det är så här Mandy känner???



En riktig humörhöjjare en måndag som denna :)


Helgens röj

I helgen hjälpte jag till med att rensa, bära, köra saker till återvinning och röja i trädgård. Fick möjlighetern att köra lite röjsåg för första gången i mitt liv. Galet roligt var det. Tror det är min strukturerade sida som får sig en kick. Man röjer bit för bit och snabbt syns det tydliga resultat. Sånt gillar jag! Återigen får jag en kraftig längtan efter en egen trädgård och hus. Älskar att vara utomhus och pyssla på och det är ju lite mer omständigt i en lägenhet. Och jag tror att både grannnar och fastighetsbolag skulle bli en aningens misstänksamma och oroade om jag tog mig en liten sväng med röjsågen här utanför;)

Fredrik förevigade mig med kameran, så här kommer lite bevis:  








Vintips



Måste bara ge er ett tips på ett riktigt gott rödvin som jag har testat. Fick denna flaska av Maria från Umeå när hon hälsade på oss tidigare. Hon hade bett dom i butiken tipsa om något bra, och det var denna.

Appassimento
Tommasi Appassimento (nr 5354), pris 89 kr.
Smak: Kryddig, fruktig, aningen utvecklad smak med inslag av torkade körsbär, korinter, salvia och lakrits.

Det var verkligen en riktig 10-poängare. Denna kommer jag verkligen att köpa hem framöver.

 


Skelar



Jag håller rent på att bli galen. När jag var liten skelade jag väldigt mycket vilket resulterade i både glasögon och sk lappträning, när jag fick ha lapp för ena ögat. Det ena ögat blev bra av den träningen, det andra fick jag operera när jag var elva år. Den operationen var ingen lek kan jag säga. Har nog aldrig haft så jäkla ont som då. Minns att läkarna fick stoppa stolpiller flera dagar för min smärta eftersom jag skrek så mycket.

Allt har varit frid och fröjd- tills nu. Jag har börjat skela jättemycket på det öga som jag inte har opererat. Ett tag märkte jag det bara om jag var väldigt väldigt trött eller om jag hade druckit lite vin ;) Sånt kan jag ju ta. Nu på senare tid har det däremot blivit värre och värre. Jag får dubbelseende vilket gör mig helt knäpp och yr, plus väldigt illamående. Jag har problem med avståndsbedömning och perferiseendet.

Jag kan sitta och prata med någon och då vet jag inte om jag tittar rakt eller skelar. Det resulterar i att jag nästan mer fokuserar på hur jag ska koncentrera min blick än att höra på vad personen pratar om.
Ringde till Ögonkliniken och då visade det sig att jag behövde remiss från en optiker. Så i morgon har jag en bokad tid för synundersökning.



Läste lite på Vårdguiden angående detta:

När en vuxen plötsligt börjar skela beror det ofta på att en eller flera ögonmuskler är skadade eller förlamade. Det kan finnas många olika orsaker, till exempel diabetes, högt blodtryck eller hjärnskakning.

Skelningen och ögonens rörlighet analyseras av ögonläkaren eller en ortoptist, det vill säga en specialutbildad ögonsjuksköterska, för att se vilken muskel som inte fungerar eller om det finns någon annan orsak till besvären.

Om skelögdheten beror på en förlamning av en eller flera muskler måste orsaken utredas i samråd med en allmänläkare för att se om det finns några cirkulationsrubbningar. Det kan bli aktuellt med kontroll av blodtryck, analys av blod och urin samt röntgenundersökningar.

Jag måste ju erkänna att det känns så där när jag läser om det, mer info hittar ni på länken.

Kram






Svårväckt?

Blev lite full i skratt idag när jag städade och hittade dessa startkablar i sovrummet. Kan ju iof vara bra att ha om jag är svårväckt .


Försenad avgång

Sitter och väntar på flyget som ska ta mig ner till Stockholm. Det är försenat. Tur jag har Wordfeud och en bra bok.


RSS 2.0