Malins liv och bravader

Så var det söndag kväll igen.. Tycker dagarna rusar som aldrig förr. Jag har varit i Stockholm i helgen och vilket väder det har varit. Hur mysigt som helst. Gått i t-shirt både i lördags och idag.. Suttit på uteserveringar, varit på Skansen och bara strosat omkring.

Däremot var lördagskvällen inte alltför mysig.. Tog ett varmt bad och när jag ligger i det känner jag bara att jag blir jättekonstig.. Känner att hjärtat rusar, samtidigt som jag inte vet om jag ska spy eller inte.. Börjar kallsvettas och kan knappt stå upp.. Tar mig ur badet och är tydligen likvit i ansiktet.. Orkar inte ens hålla i ett juicepaket utan måste få hjälp.. Kändes som om jag var utmattad som efter en jättekraftig ansträngning.. Hade smått panik. Gick och la mig, det var den lördagskvällen.

Idag när jag var förbi MajBritt så berättade jag om min "attack" och hon tog fram sin blodtrycksmätare som hon har hemma.. Först gjorde vi ett test direkt när jag kom dit, hade 146/105.. Inte bra, alldeles för högt undertryck. Så jag vilade och satt och tog det lugnt hos henne, så tog vi ett nytt och hoppades på lägre resultat.. Var på 120/113.. Ännu värre.. Har ju haft problem tidigare med att jag har haft högt blodtryck när jag har varit och gjort cellprov eller kollat för p-piller mm.. Men när jag sen fick ett läkarbesök på vårdcentralen hade jag ju givetis normalvärde.. Men alla andra gånger, typ 5 gånger på raken så har jag haft högt annars. Men måste nog gå tillbaka.. För igår blev jag minst sagt rädd.. Trodde jag skulle svimma.. Känner fortfarande att hjärtat rusar på lite till och från... Vi har ju högt blodtryck i släkten också, så är nog bäst att vara på sin vakt..

Kram

Jag är kvar nere i Västerås och jag blir kvar här tills de fackliga förhandlingarna ska vara i Stockholm på onsdag. Så förhoppningsvis hinner jag få lite mer praktiskt gjort innan det är dags att åka norrut igen.  Detta rensande av saker håller nu på att driva mig till vansinne. Allt tar en sån himla tid och pappa och jag har inte direkt samma syn på saker och ting. Jag har haft tålamod bra länge, men igår fullständigt exploderade jag.. Och då kan man ju stilla fråga sig.. Är man 32 år eller 14??? Kändes som om jag bara hips vips var tillbaka i min tonårsrevolt. Fick vredesutbrott, slog i dörrar..ja ni läser lätt. Hur moget är det?? Slutade att jag i fullständigt vansinne körde hem till brorsan och avreagerade mig, drack kaffe och såg Idoluttagningen.. Tack för att jag fick komma!!! Blev lugnare efter det!!

På tal om brorsan så hade vi en jättemysig dag häromdagen. Efter hans jobb åkte vi och åt Thaimat ihop och sen följde jag med hem.. Hjälpte till att bära ut ett gammalt kylskåp och kånka in ett nytt. Skönt att kunna få hjälpa till lite!Sen satt vi och drack kaffe och surrade i timmar, bara hur mysigt som helst.. Det är vid sådana här stunder det gör så ónt att veta att man bor så himla långt bort! Jag vill ju ta vara på dom jag älskar, men vad gör man när familj och nära vänner utspridda över hela landet???

Nu är det dags att brygga lite kaffe och sedan slå på turbon!

Tjing

Nu sitter jag här vi datorn en söndagkväll och är rent ut sagt aptrött. Har varit några galet fullspäckade dagar. I torsdag körde jag min lilla bil till Västerås, en sträcka på 90 mil. Det är faktiskt första gången jag kör så lång helt själv, utan att ha något avbyte. Det gick bättre än väntat. poppade hög musik och sjöng falskt mest hela tiden.

Kom fram på kvällen, dök i säng och klev sedan upp jättetidigt på fredag morgon. Då fortsatte min bilfärd söderöver, närmare bestämt till Sätila kyrka (mellan Borås och Göteborg). Det var dags för Lars begravning. Jobbigt som tusan men fint ändå. Efter begravningen åkte jag förbi hans stuga en sista gång. Känns så otroligt vemodigt att veta att man aldrig mer ska vara där. Jag har tillbringat vart enda sommarlov under min barndom där nere, och det är få platser där jag trivs så himla bra på. När jag är där nere så känns det som om jag kommit hem. Pappa avslöjade för mig att jag tydligen blev till där nere (på mammas 30-årsdag =)) så kanske har med det att göra ;). Jag hade tårar i ögonen när jag åkte därifrån.

Vi tog en annan väg hem, via Jönköping. Passade på att äntligen hälsa på Surre. Gud så skoj det var. Hon bjöd på god middag, vi surrade på och kollade på gamlakort, minnen från förr. Oj vilken nostalgi. Hade kunnat stannat hur länge som helst =). Körde hela vägen hem, så på två dagar har det blivit 175 mils bilkörning. Inte illa.

Igår var det då dags med nästa projekt, att börja röja bland alla saker hos pappa.. Gode gud vad man har sparat saker. Jag har verkligen kvar ALLT från det att jag var liten....Leksaker, kläder, pennor, teckningar, dockvagnar, spel, tavlor, sängar, vaggor, barnböcker.. Jag kan fortsätta hur länge som helst... Är liksom ett evighetsprojekt. Lägg därtill pappas alla saker.. Det blir lite att röja. Höll på hela lördagen och ändå märktes det knappt.. På kvällen träffade jag Karin. Vi åt gott, drack vin och surrade en massa skit om livet.. Vi hade tänkt gå ut men fastnade kvar hemma, men det är ju mysigt ändå.

Idag har röjarprojektet fortsatt, och oj vad jag har varit nostalgiskt. Hittade några av mina gamla favoritböcker från det att jag var liten... Mog, katten som glömde. Ludde lump....Jag kommer verkligen ihåg dom ordagrant. Vissa av böckerna bara måste jag spara, men mycket ska jag försöka sälja på auktion eller skänka bort.

Är helt slut nu, så ska dyka i säng. En ny röjardag väntar runt hörnet.

Jag sköt ju som jag nämnde upp det mesta jag hade tänkt göra till idag. Vilket visade sig i morse var ett stort MISSTAG!!! Vaknade med våldsam migrän. Huvudet sprängde, ögonen brände och jag mådde jätteilla. Bra jobbat, blev ju inte alls stressad heller.. Pendlade mellan toan och sängen fram till kl 14, sen var jag tvungen att bita ihop. Hade tid hos Carinas Nails. När jag kom in såg jag väl döende ut för Carina hämtade vatten och bad mig sätta mig på en gång.. Satt mest och bara var livrädd över om jag skulle spy igen.