Liljekonvaljer är ju det vackraste som finns.

dsc00652 (MMS)

Liljekonvaljer är ju det vackraste som finns.


Miss Mandy



Jag har suttit och kollat på en massa bilder på Mandy nu på morgonen. Jösses vad vi saknar henne. Hon är ju fortfarande kvar upp i Luleå hos sin uppfödare för att bli parad. När vi åkte upp med henne så löpte hon inte, så därför fick hon vara kvar. Nu har hon varit borta en hel månad och det är verkligen galet tomt här hemma.

Jag saknar hennes kurrande, när hon kryper upp i knät. Vårt mys i sängen och hur hon kommer skuttandes i raketfart när vi kommer hem och öppnar dörren.

Mandy, we miss U!!!

Glada nyheter

I morse var jag iväg till vårdcentralen för att återigen kolla mitt blodtryck. Till min stora glädje så var det riktigt bra. Det var på 120/80 och en puls på 82. Så lågt har jag inte haft på flera år. Det var med ett stort leende på läpparna som jag lämnade sköterskan.

Det känns helt ljuvligt! Hoppas nu bara det håller i sig!

Mys i Kungsträdgården

dsc00651 (MMS)

Mys i Kungsträdgården


Massageboll


Under kroppsterapin har vi fått använda oss av massageboll för att få igång blodcirkulationen i fötterna. Det är verkligen riktigt behagligt och gör mig väldigt avslappnad. Såg att det fanns massagebollar från Casall på Stadium för endast 69 kr. Det står på min önskelista.

Tack alla fina



Tack alla gulliga för de fina kommentarer på mitt förra inlägg. Det värmer verkligen att veta att jag har sånt fint stöd från er alla.

Jag kämpar, skrattar och gråter om vart annat. Jag pratar, funderar och reflekterar. Nu är jag äntligen på väg!
Jag ser positivt på framtiden!

Vårvackert och känslostormar



Så här vackert är trädet som är utanför vår balkong och sovrum.
Galet fint! Dessutom luktar häggen på innergården ljuvligt.
Nu skulle jag vilja pausa tiden. Det är så vackert ute. Så sprött och ljust grönt. Alla dofter och synintryck.

Nu är jag inne på min andra vecka på Luna och jag är fullständigt slut. Så mycket tankar och känslor som stormar omkring i min hjärna. Jag tror på det här, trots att det nu känns som om jag ska bestiga Mount Everest eller något liknande. Jag börjar inse hur mycket tankar och känslor jag bara stängt av under alla dessa år. Galet skrämmande. Jag har glömt bort hur min kropp känns. Jag har glömt bort att leva här och nu. Nu hoppas jag på att få redskapen som ska få mig tillbaka dit, även om det känns skrämmande.

Ikväll har jag suttit med en uppgift som vi har till på torsdag, där vi ska skriva ett brev till vår ätstörning. Jag behöver väl inte säga att det var och är jobbigt? Orkar inte skriva mer idag, jag får finslipa det sista i morgon när det har landat lite.

Nu ska jag dyka ner i säng för att orka med morgondagen.

Kram

Livstecken

Jag började på Luna dagbehandling i måndags och kan bara meddela att det här är det bästa beslut jag tagit! Det är grymt jobbigt redan och jag är sinnessjukt trött efter tre dagar, och det är väl bara början. Eftersom vi har sekretess om vad vi pratar om, kommer jag inte berätta något om vad vi gör. Jag känner bara att det här blir min livs resa, mot att finna balans i mitt liv en gång för alla!
Eftersom allt fokus är på detta nu kommer det bli sporadiska blogginlägg när orken och lusten finns.

Påsken var alldeles underbar och liksaå resan till Luleå. Ett bildregn kommer säkert längre fram med tanke på hur mycket jag har fotat.

Bjuder iallafall på en bild från de fina träden i Kungsträdgården som jag fotade i måndags.
Kram på er mina fina!


RSS 2.0