Trappracet 2012

Nu är det gjort! Trappracet är avklarat. Jag kan bara meddela att jag hann bli rejält nervös innan det väl var dags. Fick min nummerlapp och en sån där fotboja som mäter tiden, efter det var det dags för uppvärmning med Sats.
Jag gick ut som nummer 30. Den första löpningen gick över förväntan och jag hejjades på rejält på min väg in mot trapphuset. Pappa och Maj-Britt hade kommit dit, och det kändes grymt fint med en liten personlig hejjarklack.
 
Första biten i trappan gick också bra, sen formligen dog jag på våning 10. Trodde jag skulle avlida, fick blodsmak i munnen och benen kändes som cement. Men jag vägrade ge mig. Mitt mål med detta var att komma i mål, och sen hade jag även en drömgräns att komma under 10 minuter. Av ren vilja tog jag mig upp för alla 32 våningarna och med stapplande löpsteg tog jag mig i mål. Vilken ljuvlig känsla. Jag klarade även mitt andra mål, att komma under 10 minuter. Jag passerade målsnöret på 09.31. Jag är så sjuuuuukt nöjd över mig själv.
 
 
Jag hamnade på sista plats av tjejerna som ställde upp, och på grund av detta blev jag belönad med en stor blombukett och en gratis träningsvecka på Sats. Trots att jag blev sist så är jag galet nöjd. Så stolt över att jag vågade ställa upp, det är en stor mental vinst jag har gjort. Jag är väldigt sugen på att ställa upp nästa år också, och att nu kontinuerligt träna i trapporna. Finns goda möjligheter att kunna förbättra mig.
 
Här kommer lite otydliga bilder som Maj-Britt fotade på det som visades på storbildsskärmen. Därav den suddiga kvalitén.
 

Dagen D

Solen strålar ute och jag är på gott humör. Utöver detta börjar jag bli sjukt nervös, för idag är det Dagen D. Dags för TrappRacet i eftermiddag. Mitt mål är att komma i mål. Det som oroar mig mest är själv biten med löpning. Kommer mitt knä hålla? Och kommer jag orka ta trappan efter att ha sprungit. Kl 16.37 är min preliminära starttid. Tänk på mig då är ni snälla!
 
Kram

Karin med vänner

Jag, Fredrik och Maria har haft en superhärlig kväll på Fotografiska museet. En gång i månaden har de börjat med en stand up-kväll som kallas för Karin med vänner. Ikväll var det Özz Nûjen, Lena Frisk och Christina Winner som underhöll. Riktigt roligt (och även en del allvar). Jag fylldes med härlig energi och en aningens kramp i kinderna.
 
Vi hann även med att som snabbast gå igenom utställningarna. De som ställde ut var Christer Strömholm, Sally Mann och Maria Friberg. Försökte mig på att fota av lite med mobilen, men bilderna blev sådär....Men lägger trots allt ut ett litet axplock.
 
 
 
 
Mycket tänkvärt påstående
 
 
 

I väntan på tomten

Inser att det idag är exakt tre månader kvar till julafton. Jösses, hur är det ens möjligt?
 
Måste dela med mig av två bilder på Mandy som har tillbringat hela förmiddagen att bära runt på sina älskade råttor och samtidigt som hon bär dom så jamar/ylar hon så där hjärtskärande. Gohjärtat!
 
 
 

Slutspurt

Nu går vi in i tävlingsveckan, för på torsdag är det dags för Trappracet.
 
Mitt upplägg för veckan ser ut som följer:
måndag: trappträning
tisdag: trappträning och crosstraining
onsdag: vilodag
torsdag: tävling
 
Vaknade idag och kände mig totalt opepp på träning och det var med nöd och näppe jag tog mig iväg för att nöta en massa trappor. Däremot är jag grymt pepp och nöjd nu efteråt. Förbättrade till och med tiden ytterligare lite grann (dock bara med 2 sekunder). Avslutade med en lång stretch.
 

Goes ego

Försökte fota lite bilder när jag hade fixat mig i ordning för after worken. Här kommer ett sånt där ego-inlögg :)
 
 
 

AW utan paraply

Igår kväll var jag och Maria på after work vilket var himla trevligt. Vi började med ett stopp på MOOD galleria och tog oss ett glas vin. Det var dock knökat med folk så vi fick stå och hänga. Efter ett tag började mina fötter protestera och vi bestämde oss för att gå vidare. Ute stod regnet som spön i backen och inte hade vi med oss paraply heller. Försökte hitta ett bord på Rich men det var lika fullt där, så promenaden ute i regnet fortsatte.
Vi bestämde oss för att gå på Nobis hotell, där varken jag eller Maria varit förr och vi anlände dit som två dränkta katter.  Vilken hit säger jag! De hade en jättevacker lounche som var som en innergård inne i hotellet, vinet var gott och personalen supertrevliga. Hit kommer jag definitivt gå igen. Tack Maria för en kanonkväll!
 

PB

Det kändes som om jag hade bly i skorna idag när jag tog mig iväg på träningen. Jag beslutade mig för att börja med trappträningen, för att sedan avsluta med crosstrainingen. Det kändes vidrigt tungt när jag tog mig uppför tornet och det var nära att jag höll på att bryta/pausa. Gissa om jag blev chockad när jag kom upp och insåg att jag på nytt hade slagit nytt personbästa med 11 sekunder. Sjukt stolt. Jag har uppenbarligen större kapacitet än vad jag själv förstår.
 
Även crosstrainingen gick som en dans. Allt flöt på, jag kunde ge max på att och jag kände mig grymt stark. En underbar känsla. Jag har gått hela dagen med ett leende på läpparna.
 
Nu vankas det AW med Maria, så det är bäst jag loggar ut här.
Trevlig kväll!
 
 
 

Ont i benen

Kan bara meddela att dagens status kan sammanfattas med träningsvärk, sjuk träningsvärk!
Jag hade ju egentligen tänkt trappträna idag också, men det var helt enkelt bara att planera om. Kroppen (läs lår och vader) skrek efter vila och det var bara att lyssna på den. Jag får ta trappträningen i morgon, men då är ju frågan...Ska jag ta det före mitt bokade crosstrainingpass eller efter?
 
Vad skulle ni ha gjort?

Malins knäckiga äppelpaj

 
Jag har ju bakat en äppelpaj med sånt där riktigt knäckigt täcke, och den har blivit en succé varje gång jag bjudit på den. Jag lovade därför att dela med mig av receptet här på bloggen. Äpplena går ju givetvis att byta ut mot rabarber, blåbär eller andra bär.
 
4-5 äpplen av syrlig sort,t.ex Aroma el Gravensteiner
kanel
150g smör
2dl havregryn
2dl vetemjöl
2dl strösocker
1/2dl grädde,visp- eller mellan
1/2dl sirap
1/2tsk bakpulver
Lägg de skalade och skivade äpplena i en ugnsfast form och strö över kanel.
Smält smöret i en kastrull och rör sedan ner övriga ingredienserna.
Bred blandningen över äpplena och grädda i 175° ca 25 min.
Servera pajen ljummen med vaniljsås eller glass.

Lingon

Jag känner mig väldigt huslig idag, eftersom jag har kokat lingonsylt.
Jag gjorde de i små plastburkar så jag kan frysa in och plocka fram i omgångar.
 
 
 

Nytt PB

Jag slog mitt personbästa på hela trappan idag, trots stumma ben. Jag satte tiden 08.52. Detta trodde jag aldrig att jag skulle göra, snacka om lyckorus. Förbättrade med 10 sekunder. Körde även en omgång med halva tornet men då råkade jag fippla till det med tidtagningen så har ingen aning om vad det landade på.
 
Fick även träffa några av de som ska vara med i tävlingen. Sådana där seniga, vältränade löpare... Sweet lord!!
Men som Erik sa till mig "Du måste ha ett bra tävlingspsyke som ställer upp, och som kommer och tränar med oss. Alla andra har kommit och prövat en gång, sen har vi inte sett röken av dom. Det du gör är en himla stark prestation".
 
Detta ska jag helt klart tänka på!
Nu är det dags för lunch! Jag blir sjukt hungrig av denna träning!
 
Kram

Dags att trappa upp tempot

Idag står det trappträning på schemat, ska strax iväg. Tror det kommer bli plågsamt tungt för jag har träningsvärken från helvetet efter gårdagens träning. Men det är bara att bita ihop, för jag ska nämligen få dejta en av mina medtävlande. Kan ju liksom vara bra att veta vilka jag ska springa med ;)
 
Bäst att kila så jag inte blir sen. Hej hej!

Dagens träning

Idag blev det rejält med träning för min del. Jag började med att trappträna, måste ju hinna få ihop några pass innan nästa veckas tävling. jga bestämde mig för att ta hela tornet i ett svep för att se om jag klarade det. Tidigare har vi ju kört intervaller från haöva tornet. Det var tungt, fick upp en rejäl puls men vägrade ge mig. Lyckades komma upp på tiden 09.02. Helt ok tycker jag, med tanke på mina förutsättningar.
 
Efter mitt trapp-pass körde jag sedan den obligatoriska crosstrainingen. Jösses! Mina ben! Givetvis hade passet både en hel drös med burpees, benböj, utfall mm. Tufft! Jag är mycket nöjd med dagens insats.
 
 

Utmaning

Och där tackade jag precis just ja till att vara med i Trappracet 2012. Herre jösses, vad har jag nu gett mig in på??
 
Det är en löptävling/stafett som äger rum i Kista science tower. Tornet är 117,2 meter högt och består av 32 våningar. Kista Science Tower är Sveriges tredje högsta skyskrapa. Tävlingen går ut på att ta sig så snabbt som möjligt uppför alla trappor upp till taket på byggnaden (plus en liten sträcka att springa flackt tills vi kommer fram till själva trapphuset)
Jag ser det som en rejäl mental utmaning för mig. Jag har alltid hatat skolidrott och jag har aldrig deltagit i någon form av fysisk tävling. Nu tar jag ett stort kliv utanför min bekvämlighetszon och jag tror att jag kommer växa som person om jag gör detta. Jag ska vara en av tre deltagare i ett av lagen som ställer upp (två killar utöver mig, som jag förnärvarande aldrig har träffat)
 
Wish me luck! Den 27 september smäller det.
 

Söndagsutflykt


Idag åkte vi hem till Fredriks familj och hans moster som är på besök och myste på i govädret. Lunchen avnjöts ute, och vi ägnade en bra stund med att lösa ett klurigt metallpussel. Vi avslutade med en söndagsstek på altanen och med mig hem fick jag en stor påse lingon. En fin söndag!
 
 
 

Firar 1 år

Idag är en mycket speciell dag för mig. Det är ett år sedan jag slutade på Luna och det är ett år som jag varit friskförklarad från ätstörningen! Jag är så otroligt stolt över vad jag har presterat, att jag har vunnit tillbaka livet.
 

Rastlös

Idag klättrar jag på väggarna! Hade ju hoppas på att jag skulle våga träna crosstraining idag men känner ju att jag inte är tillräckligt bra för det. Men det beslutet satt hårt inne vill jag lova. Det regnar och blåser som tusan ute och det känns som det aldrig blir riktigt ljust ute idag.
 
För att råda bort på rastlösheten så tog jag fram staffliet och mina målarsaker. Prövade även att rigga upp kameran på stativet och pröva fjärrutlösaren till kameran som jag köpte före sommaren. Så här kommer lite bilder på när jag skapar.
 

Jag har blivit bekväm

Jag vet inte om detta är ett tecken på att jag har blivit gammal, men jag har kärat ner mig i två par skor av märket Ecco. Jag äger ju sedan tidigare ett par sneakers från Ecco som är helt klart min favoritsko. Jag har haft dom i två säsonger och de är helt klart mitt bästa skoköp genom tiderna och jag går i dom så fort chansen ges. Jag har ju sådana problem med mina fötter numer och jag vet inte om det har med min viktuppgång att göra. Förr kunde jag ju trava omkring i högklackat hela dagarna, nu håller jag på att avlida redan på vägen till tunnelbanan. Sjukt irriterande eftersom jag älskar att bära klänningar, och då vill jag ju kunna ha klack.
 
Nu har Ecco kommit med en ny modell som heter Sculptured och jag har prövat både ett par stövlar ett och par pumps i denna modell. I´m in love! Galet sköna! Dels är de väldigt lätta och gjorda i material som andas, sedan är stötdämpningen helt klart det skönaste jag har testat. Ooooohhhh vad jag vill ha dessa två. Enda problemet är ju att de är så dyra, samtidigt som jag vet att om man investerar i riktigt bra skor så håller de ju i många år. Vet inte hur många felköp jag gjort under åren med skor som jag helt enkelt får för ont av.
 
Så om tomten är tidig i år så önskar jag dessa!


 
 

Bra dag

Det blev en effektiv dag idag.
 
Skriva jobbansökningar - check
Plocka undan alla saker i lägenheten - check
Dammsuga - check
Torka golven - check
Tvätta - check
Laga mat - check
Se på Luleås elitseriepremiär i hockey - pågånde
 
 

Sjukt snygg

Känner mig fortfarande sjukt snygg på näsan. Hade faktiskt hoppas på att det redan skulle se lite bättre ut men icke. Jag börjar iallafall bli grymt less på att gå här hemma och känner att jag fullständigt klättrar på väggarna. Idag tänkte jag få iväg lite nya jobbansökningar och så städa en sväng. Lägenheten ser ut som om tredje värlsdkriget har utspelat sig här. Hur svårt ska det liksom vara att plocka undan efter sig på direkten istället för att låta det gå så här varje gång???  Brukar ju alltid säga till mig själv efter jag har städat att "nu ska jag verkligen hålla efter" Jo men tjena. Och jag kan nog lägga skulden på mig, för Fredrik stökar inte alls till ens i närheten av vad jag gör.
Solen skiner ute, kanske ska jag våga på mig en lung promenad, om jag nu inte skrämmer livet av folk ;)
Sa jag förresten att jag är rastlös?
 

Trött misse

En mycket trött Newton halvslumrar i soffan. Ser så där sjukligt skönt ut.

Det var som jag trodde.....

Jag var nyss hos läkaren och hans första kommentar var följande:
"Jag behöver ju inte fråga vad du söker för iallafall"
 
Han konstaterade att det är rosfeber och att jag behövde få en rejäl pencillinkur på 10 dagar för att bli kvitt det. Behandlar man det inte kan det utvecklas till blodförgiftning och det vill man ju inte vara med om. Han sa också att det är vanligaste är att äldre får rosfeber, fast då är det vanligare på benen. Så jag fick helt enkelt se det som att jag fortfarande var ung eftersom det satte sig i ansiktet istället. Riktig charmig äldre läkare med glimten i ögat, sånt gillar jag.
 
Jaja, nu är det bara att knapra tabletter ett tag framöver......
 

Stornäsan

Näsan är fortfarande stor, svullen och röd och jag ser inte alltför läcker ut. Dagens planerade crosstrainingpass fick avbokas, vilket inte känns så roligt men det är bara att lyssna på kroppen. Nu sitter jag med en kopp kaffe framför datorn och surfar runt bland lite bloggar och jobbannonser. Missarna ligger och snartkar i köket.
Ska se om jag kan ta mig ut på en lung promenad för att få lite luft lite senare idag.

Hachiko

Såg en sån fruktansvärt bra film nyss som jag måste tipsa om, nämligen Hachiko - en vän för livet med Richard Gere i huvudrollen.
 
Handlingen är följande:
När akita-valpen kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid, när hans husse Parker Wilson (Richard Gere) slutar jobbet, står Hachiko och väntar på honom vid järnvägsstationen. Hunden blir en älskad familjemedlem. Men en dag får Hachiko vänta förgäves, hans husse kommer inte. Trots det väntar han troget på honom varje dag under de kommande nio åren. Hachikos öde berör många människor, som passerar stationen och de hjälper honom med mat och varma ord.
 
Filmen är baserad på en sann japansk historia. Så himla vacker film, och sorglig. Om jag grät?? Oh ja!
I massor!

Rosfeber

Och där kom rosfebern. Helvete också!
 

Ajaj

Vi skulle överraska svärmor och Fredriks moster med lite middag och efterrätt igår när de kom hem. När jag skulle kärna ur äpplena till äppelpajen då jag slant med hennes nyslipade kockkniv. Självklart tog jag i rejält så skar mig sjukt djupt i lillfingret och idag gör det smärtsamt ont.
 

Släktträff

I lördags vad det dags för släktträff på min pappas sida. Den ägde rum i Götlunda, i den gamla Prästgården. Det är första gången som jag är med på en släktträff och det var min syssling Gunnis som hade fixat allt. Så himla roligt att få se vilka släktingar jag faktiskt har. Superbra initiativ och väl fixat!
 
Vi började med en rundvandring på kyrkogården där vi besökte de gravar där vi hade släktingar.
Vi åt god mat, tittade på gamla foton och bjöds på härlig musik när Rolf spelade dragspel. Vädret var soligt och fint till en början, men helt plötsligt bröt det ut en riktig hagelskur och "snön" låg kvar vid stupröret hela kvällen sen.
 
Gillar bilden på Fredrik, när pappa står och fular sig bakom, haha.
Dagen blev över förväntan och jag hoppas det inte dröjer alltför många år tills vi gör om denna träff!
 

Höstfix

Passerade Västerås i helgen på väg till en släktträff vi skulle ha. Vi åkte förbi mammas grav för att fixa den höstfin. Jag skrubbade stenen så den blev lite renare, eftersom den är precis under en stor ek blir den ganska snabbt grön. Planterade sedan lite nya blommor, prydnadskål, ljung och silverek.
Nu är det höstfint hos älskade mamma!

Frukostdags

Lyckades fånga missarna i morse när de satt så fint på pallen och väntade på att bli
bjudna på skyr. Jag blir alldeles varm i hjärtat!

Skört

Det var länge sedan jag skrev om ätstörningen och hur livet flyter på kring det. Det har gått riktigt bra länge nu och jag har inte funderat så mycket kring det faktiskt. Jag äter (utan att behöva fundera), jag tränar för att det är skoj (inte för att det är en ständig hets om viktnedgång) och jag lever mitt liv. Det är en otrolig känsla att det kan få vara så.
 
Men idag fick jag ett återfall, jag drabbades av den där förjävliga panikångesten när det känns som om tungan sväller i munnen och det inte går att andas vettigt. Jag känner att jag bara vill gråta, gråta och gråta. Jag vet att jag precis ska ha mens och jag har märkt att mina svackor kommer i samband med det. Tanken var att jag i eftermiddag skulle åka till Globen och gå på CareerDays, där företag är och presenterar sig och där jag som arbetssökande kan knyta kontakter. Men det går inte! Jag kan inte! Jag får panik av bara tanken. Alla människor som man ska trängas med, och jag är verkligen inte på humör för att sälja in mig själv idag. Jag kan inte sätta på den där masken som jag kunde förr och bara låtsas att allt är bra. Det går inte. Samtidigt får jag sånt fruktansvärt dåligt samvete eftersom det är ett bra tillfälle att söka jobb. Men ångesten i bröstet lättar inte. Istället år jag upp alla kakor som jag bakade förra veckan. Och det är då jag inser hur skör linan är. Det behövs inte mycket för att man ska ta tillbaka de där "trygga" sätten att dämpa ångesten med. Den enda skillnaden är väl att jag kan se mönstret och att jag vet att detta var en gång. Det betyder inte att jag ska fortsätta så här. Det är inget nederlag, utan en del i min fortsatta kamp. En tankeställare!

Newton 1 år

Idag fyller vår lilla lurviga charmör 1 år och vi säger grattis Newton! På morgonen fick han en egen liten tallrik med skyr (filmjölk) och han blev mäkta nöjd. För familjefridens skull fick även Mandy en tallrik, men tydligen dög inte det, hon ville bli serverad med skyr på fingret, gohjärtat.
 

Morgonens bestyr

Fredag, wihoo! Har däremot sovit som en kratta i natt, tyckt det varit för varmt i sovrummet.
Startade morgonen med min obligatoriska gröttallrik, denna gång med rivet äpple och
MYCKET kanel.
 
Efter frukosten tog jag ta i att plantera de blommor jag köpte igår, för att göra fint
framför dörren. Jag blev mycket nöjd.
 
Nu ska jag fixa lite jobbansökningar innan det är dags för crosstrainingen.
Jag är tokpeppad och supersugen på dagens pass.

Dagens skratt

Nu ikväll har jag varit iväg själv på Plantagen för att handla lite blommor att plantera på mammas grav i helgen plus lite ljung, kål och silverek att sätta i kruka utanför vår dörr. Jag älskar att köra bil ensam så jag kan poppa musik på hög nivå vilket jag gjorde ikväll. Jag spelade bland annat lite Kiss och satt och sjöng (läs skråla) högt för mig själv. Stannade till inför en rondell och då ser jag att killen i bilen bredvid ger mig tummen upp och och världens leende :) Jag glömmer liksom bort att det syns ut, haha. Började tokskratta och jag gjorde ju uppenbarligen honom på bra humör.
Ja alltid kan man glädja någon ;)

Att bestiga ett torn

Jo jag lever, även om jag halvvägs in i träningspasset trodde att jag skulle dö. Benen blev som betong och hjärtat slog i en hiskelig takt. Men fy tusan vad nöjd jag är nu efteråt. Jag kan mer än vad jag tror.
 
Dagens upplägg blev följande:
- Uppvärmning genom att gå uppför de 17 första våningarna. Beteckningen uppvärmning kan dock vara lite felaktig då jag vid 17 våningen var typ helt slut och badade i svett, haha.
- Att från 17:e våningen till toppen på våning 32, ta sig så snabbt som möjligt, gärna med dubbelsteg så länge som man bara orkar. Första vändan kom jag upp på 3:59 vilket klart var bättre än förra gången jag testade.
Vi körde totalt tre varv upp, från 17-32:a våningen och min sista vända var, konstigt nog, min snabbaste på 3:48.
 
Utsikten från toppen är helt magnifik och ett ganska behagligt ställa att pausa på.
I slutet av september ska det vara en tävling, Trapprace, i just Kista science center. Nu har jag fått förfrågan om jag ska ställa upp. Det är ett lag som behöver en tjej då man tävlar i mixade lag. Jag är ju en aningens skeptisk eftersom jag minst sagt kommer sinka grabbarnas tid. I tävlingen tar man hela tornet i ett svep, från botten till toppen. Jag har lovat att fundera på saken och har tänkt mig att försöka hinna med ett par fler rundor för att känna efter om jag kommer överleva detta....

Upp med flåset

Idag är det dags för en rejäl träningsutmaning igen. Kommer ni ihåg före sommaren när jag skrev att jag trapptränade i Kista science center? Idag är det dags att köra ett sånt pass igen. Det känns nästan värre denna gång, för nu vet jag hur sinnessjukt jobbigt det var. Till det kan läggas en ganska rejäl träningsvärk från gårdagens crosstrainingpass. Men vad tusan, det är inte så många gånger jag får en sån här utmaning så då är det bara att passa på. Jag la till lite ny tung och peppande musik att ha i lurarna som ska få mig att tagga till lite ytterligare.
 
Ni som också tränar, har ni några bra tips på träningsmusik? Både lite tyngre musik och sån där glad och peppande. Tips tas tacksam emot!

Halvkriminell?

Jag fick en fråga på mitt förra inlägg, hur ser man ut när man ser halvkriminell ut?
Jag tänkte att jag skulle visa er mitt gamla passfoto (förstår inte att jag gör detta, haha ;))
 
Mer stirrig blick får man leta efter ;)
Gårdagens fotografering tror jag gick lite bättre, vi får väl se när jag får nya passet i
handen.

Fototajm

Idag har jag bokat tid för att fixa mig ett nytt pass, då mitt gamla inte gäller längre. Jag verkligen avskyr att göra pass och körkort, för jag lyckas oftast se halvkriminell ut på mina bilder. Jag gillar ju att fotas annars men just vi dessa tillfällen blir jag stel och nervös. Givetvis har jag ju lyckats få en hel drös med finnar (är väl snart i den röda perioden kan jag tänka mig), skapligt dålig tajming.
 
Vad händer annars idag då? Ja det ska bli ett lunchpass med crosstraining och så lite jobbsökande.
 
Hur ser er dag ut?
 
Kram

Magkänslan

Jag höll som bäst på att fixa til mig inför intervjun när jag blev uppringd av företaget. VD:n som skulle åka ner till Stockholm för att närvara under intervjun hade fått åka till sjukhuset med sin mamma. Så dagens intervju blev alltså inställd och kommer att skjutas fram (i dagsläget vet vi inte till när, det beror väl lite på hur det går för hans mamma).  Snacka om urladdning, men så är ju livet. Ibland kommer det saker i vägen som inte går att styra över.
 
Det svåra i detta är ju att jag ska lämna besked till det andra företaget idag. Jag hade ju inte räknat med att få några besked från dagens företag, men jag hade räknat att själv få en känsla som jag kunde gå på. Nu får jag helt enkelt förlita mig på min magkänsla och hoppas att jag gör rätt beslut......
 

Tapas

Söndaden bjöd på supergod tapas på Tabac i Gamla stan tillsammans med Annika och Johan. Vi fick nästan lite semesterkänsla. Maten var supergod och sällskapet det bästa!
 
Nu ikväll har jag hållt på och förvälla kantareller, helt underbart att få fylla frysen med dessa godingar.
Jag har även passat på att måla naglarna, vill ju vara fin till morgonens intervju. Börjar känna mig pirrig, på ett sånt där bra sätt. Nu är det bäst att hoppa i säng så jag får min skönhetssömn. I morgon gäller det!

Skogens lyx

Snacka om att jag blir bortskämd av mina svärföräldrar!! Vi var och hälsade på dom en snabbis idag för att gratta Börje som har fyllt år i veckan. När vi kom dit var han ut i skogen med hunden och när han kom tillbaka så hade han varit och plockat en massa, massa kantareller till mig. Så vansinnigt snällt. Det var en tredjedels fylld pappkasse. Och det bästa av allt är att jag får ha dessa godingar för mig själv, eftersom Fredrik inte gillar svamp :)
 
För övrigt har dagen bjudit på regn, regn och åter regn. Tanken var också att vi skulle ut och äta ikväll med Annika och Johan men vi fick inte tag i något ställe som hade plats (beror väl bla på att det varit Tjejmilen i stan). Vi får försöka ta middagen i morgon istället. Nu blev det oväntat soffhäng framför filmen på tv4.
 
Kram

RSS 2.0