Kryp

Idag är en av mina "sämre" dagar. Ångesten gnager och oron kryper i kroppen. Hatar verkligen dom här dagarna. Det är inget speciellt som har utlöst det, vad jag vet iallafall. Känner mig stressad inombords, ni vet en sån där krypande känsla.

Jag kämpar mot impulsen att öppna skafferiet och leta efter något gott. Därför satte jag mig vid bloggen istället.

Psykologen som var en av de som informerade på basinformationsträffarna som vi varit på, sa att ångest har ingen dött av. Det är helt enkelt bara att utsätta sig för den. Ju oftare man gör det, desto lättare ska den klinga av... Hoppas det fungerar i längden även om det inte känns så i skrivande stund.


Snart helg

Fredag morgon och jag sitter här med en kopp kaffe och surfar lite. Solen strålar ute och snart blir det en promenad i naturreservatet nära oss. Upptäckte det igår när jag tog en, för mig, ny vända. Idag tror jag bestämt att kameran får följa med!

Först tänkte jag skulle skriva lite här, för det är mycket tankar och saker som jag vill berätta. Vet knappt vart jag ska börja. Jag har varit så trött senaste dagarna så har bara försökt vila och och ladda om och då får bloggen också vila.

I måndags hade jag den sista lunchgruppsträffen med dietisten. Träffarna har verkligen varit jättegivande och jag känner mig äntligen på väg åt rätt håll. Självklart ska jag fortsätta att äta enligt det sätt vi har lärt oss fram tills min "riktiga" behandling startar den 2 maj. Det är ju snart ju! För första gånger på flera år står jag still i vikten, och det är en stor framgång för mig!

Jag har även träffat en av de som håller i den kommande behandlingen, och fått den sista informationen och skriva på ett avtal som rör behandlingen. Det är ganska strikta regler för att delta, vilket låter riktigt vettigt.

Behandlingen sträcker sig under 16 veckor, (eller egentligen 20 veckor eftersom det blir ett sommaruppehåll på 4 veckor mitt i, vecka 26 tom 29).  Vi kommer ses varje dag mellan kl 9.30-13.  Utöver det kommer jag att ha ett personligt möte en gång i veckan där jag träffar min psykolog.

Vi ska även ha condisträning två gånger under behandlingen. Jag trodde ju först att hon menade konditionsträning, fast när hon sa att dietisten följer oss fattade jag ingenting. Tydligen var det condis/café träning...Så fel det kan bli!

Vet att det kommer bli en grymt jobbig tid, men ändå längtar jag! Nu har min ätstörning förstört 18 av mina år. Nu räcker det!

Dags för nya vanor

Jag har varit galet trött de senaste dagarna, så därför har mitt bloggande legat nere ett tag. Vet inte om det har med omställningen till sommartid att göra eller att behandlingen tar musten ur mig. Det kan ju förvisso vara både och.

Måndagens lunchgrupp var väldigt givande. Det var nummer i tre i ordningen. Två kvar. Efter det blir det tre stycken föreläsningar i glappet mellan lunchgruppen och min dagbehandling som börjar den 2 maj. Det känns riktigt bra att få starta med detta före den behandlingen. Jag har ju redan tagit tag i flera saker, som gör att jag kan lägga mer energi på andra moment längre fram. Tänk att jag var så nervös inför första gången. Nu nästan längtar jag till nästa träff.

Det som verkligen överraskar mig är den individuella anpassningen trots att vi är på gruppträffar. Jag trodde det skulle vara mer generell information och läxor, men varje sak anpassas efter våra egna behov.

Min hemläxa denna gång är att komma igång med dagliga promenader på 30-45 minuter i rask takt. Jag ska även ha på mig en stegräknare varje dag för att registrera hur mycket jag rör på mig. De gamla läxorna från tidigare veckor hänger ju givetvis med utöver dessa nya.

Igår pluggade jag in Metallica i hörlurarna och trotsade snön som föll. Det blev en rask promenad på dryga 45 minuter. Väl hemma tyckte jag att jag var förtjänt ett litet skumbad. Jösses vad härligt det var. Det kanske var lite väl behagligt för jag lyckades somna i badkaret. Uppvaknadet blev en chock. Vaknade nämligen av att jag åkte under ytan och fick världens kallsup.

Idag skiner solen, så promenaden blir nog mycket vackrare (trots att det är betydligt kallare idag)

Ha en mysig dag!
Kram

Trött men nöjd

Nu sitter jag här i soffan och slappar lite. Himmel vad trött jag är. Det är väl inte ok att lägga sig före 19?? Det tar på krafterna att gå på SCÄ.
Mötet med Lunchgruppen idag var riktigt bra. Dessa tre timmar varje måndag är som en vitamininjektion. Jag är så glad över att jag får denna möjlighet. Nu kämpar jag vidare med matplanen och de hemläxor jag fått.

Basinformation



Basinformationen är ett första led i behandlingen på Stockholms Centrum för Ätstörningar.

Den består av tre föreläsningar med möjlighet till efterföljande diskussion

Ätstörningen, kroppen och själen:
En överläkare berättar om hur ätstörningen påverkar kroppen och själen.

Maten och ätstörningen:

Dietisten talar om hur maten och ämnesomsättningen påverkas av ätstörningen


Känslorna och ätstörningen:

Psykoterapeuten talar om psykolgiska aspekter på ätstörningar. För att klara livet utan ätstörning, behöver du hantera ditt liv och dina känslor på ett adekvat sätt.

Jag kommer att gå på dessa föreläsningar vid tre tillfällen under april. Detta tycker jag låter oerhört lovande.


Äta, äta och äta

Det känns som om jag inte gjort något annat än ätit idag. Det känns minst sagt ovant. Jag har suttit och planerat kommande dagars middagar och ikväll har vi varit och storhandlat. Jag är redo!

Matplan

Första hemläxan är att föra matdagbok och äta 6 mål mat per dag. Följande tider gäller för respektive måltid (och det gäller även på helgerna så det blir till att ställa klockan).

Frukost: 6.30-7.30

Mellanmål: 9.30-10

Lunch: 12-13

Mellanmål: 14.30-15

Middag: 17-18

Mellanmål: 20.30-21

Nu startar det



Mandy och jag kvalitetsmyser framför tv:n

Så där, då är bollen i rullning! Mötet igår var riktigt, riktigt bra. Innan var jag ju som sagt galet nervös, men det tror jag alla var. Vi är fem tjejer som ska träffas vid fem tillfällen, varje måndag. Träffarna är tre timmar långa och då samtalar vi, får olika uppgifter att lösa, får näringslära samt äter lunch ihop.

Jag trodde lunchen skulle vara på själva centret men så var det inte alls. Vi gick iväg till en vanlig lunchrestaurang på Söder, för att lära oss i den miljö vi faktiskt utsätts för i vardagen. Dietisten som höll i detta var helt fenomenal. Känns som om jag vunnit på lotto att få göra det här. Nu jäklar ska jag en gång för alla vinna över ätstörningen.

Jag känner mig grymt pepp. Jag tror också detta är en bra start inför den andra behandlingen. Då hinner jag mentalt förbereda mig lite på vad som kommer att ske, och börja ta tag i maten redan nu. Jag var fullständigt färdig igår när jag kom hem, det var därför det inte blev något inlägg. Somnade i soffan på eftermiddagen, vaknade för middag och hockey och somnade sedan om.

Som Pite-Patrik brukar säga:

Nu kööör vi!

Nervös

Jag är skapligt nervös nu. I morgon är det dags för mitt första lunchmöte på Stockholms Centrum för Ätstörningar. Då ska jag få träffa en dietist som ska föreläsa lite om näringslära och sedan blir det gemensam lunch efteråt. Jag kommer att vara där mellan kl 11-14.

Många tankar flyger i mitt huvud. Undrar vilka andra som kommer vara där. Hur många kommer vi vara? Gruvar mig för att äta med okända. Inte vet jag vad jag ska ha på mig heller.

Tror jag ska försöka lägga mig ganska tidigt så jag orkar med morgondagen som säkerligen blir tuff.

Kram

Ät-och sovklocka



Igår när jag pratade med min läkare på SCÄ på telefon så fick jag tipset om att ställa alarmet på mobilen. Då blir det lättare att komma ihåg alla mål och få rutin på det. Jag är ganska duktig på att äta frukost, lunch och middag. Det är däremot mellanmålen som det oftast slarvas med.

Jag ska testa hennes tips för att se hur det går!

Jävla skitdag

Vilken jävla skitdag det här blev då...  Känns som om inget riktigt klaffar just nu.

Hamnade i kraftig dispyt med kära far min, det här med diskussionsteknik är verkligen inte hans sida. Och min stubin är inte tillräckligt lång för den delen heller.

Nu på eftermiddagen har jag suttit och lagt över en himmelens massa bilder på min extra hårddisk från alla mina cd-skivor med galet mycket bilder. Började ju givetvis kolla igenom alla och blev dels deppig över hur mycket jag gått upp i vikt. Känner mig som en flodhäst...otränad och jävlig....

Jag fick även en galen längtan efter alla mina vänner. Jag längtar till Luleå. Jag längtar till fjällen. Jag längtar efter att få köra skoter, fiska och ligga på ett renskinn och njuta av solen. Jag längtar efter en utlandsresa. Jag vill resa bort och bara önska att allt var bra...

Dåligt humör

Usch och bläääää!

Jag har en riktig skitdag när jag känner mig på sånt dåligt humör att tårarna känns nära. Sov som en kratta inatt, vet inte hur många gånger jag vaknade och mellan varje gång drömde galet sjuka drömmar. Konstigt nog var jag riktigt pigg och på ganska gott humör när Fredriks klocka ringde klockan sex. Jag gick till och med upp före honom.

Jag fortsatte mitt projekt att ändra lite i bokhyllan i vardagsrummet för att få plats med alla mina recept-och kokböcker som fortfarande är ouppackade sedan flytten. Det blir nog riktigt bra så småningom. Jag kom på att jag skulle vilja ha lite ramar ståendes i bokhyllan med kort på både mig och Fredrik, samt lite andra snygga motiv. Det var liksom då humöret barkade åt helvete.

Letade efter några bilder som Johan har tagit på mig sedan ganska lång tid tillbaka, men den cd-skivan är verkligen spårlöst försvunnen. Usch vad ledsen jag blir. Det var jättefina bilder på både mig och med mig och Olivia gemensamt.... Jag har vänt ut och in på halva lägenheten och i jakten på dessa bilder började jag gå igenom alla gamla skivor med foton.

Insåg hur jäkla mycket jag har gått upp, och det var riktigt smärtsamt att se. Och det sjukaste av allt är att jag vet att när jag tittade på dessa kort när de var nytagna så tyckte jag att jag var alldeles för tjock. Nu skulle jag kunna döda för att få se ut så....



Jag kommer speciellt ihåg bilden där jag sitter ner, den tyckte jag var riktigt hemsk, med magen hängandes. Snacka om att man flyttar sina referenser allt eftersom.

Så sjukt att några foton kan förstöra en hel dag, men jag kan inte hjälpa det....

Beslut från Fk



Det damp ner ett brev från Försäkringskassan nyss, gissa om jag hann få en stor klump i magen. Min oro var däremot obefogad.

"Beslut:
Försäkringskassan har beslutat att du får fler dagar med sjukpenning på fortsättningsnivå"

En stor sten föll från mitt hjärta!

Krånglande blodtryck



Igår var jag både på SCÄ och vårdcentralen och efter dessa två möten var jag totalt färdig. På ätstörningsenheten gick vi igenom resultaten av alla frågor som jag hade fått i hemläxa, och min matdagbok. Jag fick lite mer tips på vad jag ska tänka på. I dagsläget är jag fortfarande andra reserv till behandlingen, men det kan ju hända under. Däremot ska jag få gå i en lunchgrupp som träffas några timmar en gång i veckan i väntan på min "riktiga" dagvård. Där går vi igenom näringslära med en dietist och äter gemensam lunch. Exakt startdatum för detta var inte satt men det skulle bli någon gång i mitten på mars.

På vårdcentralen var jag hos min husläkare eftersom mitt blodtryck vägrar att bli bra trots medicinering. Det är fortfarande för högt vilket oroade honom ganska mycket. Jag måste verkligen få berömma läkaren, vilken otroligt behaglig människa. Han kändes verkligen genuint intresserad av att hjälpa och komma på en bra lösning. Inte ofta man kommer ut från vårdcentralen med ett leende på läpparna. Nu har jag fått en vätskedrivande medicin som ska komplettera min blodtrycksmedicin. Det ska vidga blodkärlen och minska mängden vatten i kroppen, och då ska blodtrycket kunna sjunka. Nu ska jag äta dessa tabletter ett tag och gå på regelbundna kontroller för att se hur det utvecklar sig.

Kan ju erkänna att det är en aningens intressant att äta vätskedrivande, för det påverkar att jag måste gå på toaletten oftare än vanligt. Jag som redan springer på toa i tid och otid, men jag vänjer väl säkert!


A bad day



Vilken jäkla skitdag rent ut sagt! När jag var klar på gymet såg jag att jag hade ett meddelande på mitt mobilsvar. Det var psykologen som jag träffade igår som hade ringt och bad mig höra av mig, vilket jag gjorde.

Hon berättade att de hade haft ett möte i dag på förmiddagen där de hade gått igenom hur det såg ut inför intaget till dagbehandlingen. Tyvärr var det många som stod i kö så som det ser ut nu kommer jag inte få plats på första starten i slutet av februari. Jag står som andra reserv men chanserna att någon hoppar av är absolut inte stor. Så för min del börjar behandlingen först den 2 maj. Såååå jävla surt! Jag vill komma igång nu. Det blir ju som moment 22 det här. Min sjukskrivning blir ju hur lång som helst, och mycket av tiden går ju till att bara vänta på att få börja behandlas.

Däremot tyckte även läkaren att det skulle bli för lång väntan utan behandling överhuvudtaget. Hon skulle försöka få till så att jag få träffa en dietist som håller i en sk "matlagningsgrupp", och den gruppen skulle troligen startas i mars. Jag får mer info om det nästa vecka och exakt vad det innebär. Det är ju alltid något, även om det inte är själva huvudbehandlingen.

Kände dock att dagens humör sjönk rejält, fick liksom bara en stor ångestklump i magen.  Ångest över mitt liv... Kommer jag överhuvudtaget vara eftertraktad på arbetsmarknaden när jag väl är klar? Det drar ju ut så på tiden!

Givande möte

Dagens möte gick bra och jag är ytterligare ett steg framåt i bedömningen. Jag fick träffa en jättetrevlig kvinna på SCÄ idag. Det är ju så med vissa, att man direkt känner att det "klickar" och så var det med denna psykolog.

Hon ställde lite mer kompletterande frågor till det som jag redan har redogjort för vid tidigare möten och förklarade även mer ingående om vad programmet innebär.

Målsättningen med behandlingen är att:
- Bryta destruktiva ätmönster och normalisera mathållningen
- Sträva efter att förstå att dina symptom är ett sätt att kommunicera och vilka de bakomliggande budskapen är
- Möjliggöra en realistisk självbild och verka för personlig utveckling
- Belysa och ge erfarenhet av hur du samspelar med/relaterar till andra människor

Hon förklarade också att denna behandling är mycket jobbig att gå igenom och att jag måste vara förberedd på det. Hon berättade att de flesta är jätteglada de första veckorna eftersom de har kommit med, men ju mer man får jobba med sig själv och sina problem, desto mer energi och kraft tar det och en del vill nästan hoppa av. Många är så färdiga när de kommer hem på dagarna så de bara sover resten av dagen. Jag tycker det är bra att jag får den här informationen innan, så kan jag mentalt försöka förbereda mig på det.

Nu har jag fått med lite uppgifter/frågor som jag ska lösa till vårt nästa möte som vi har nästa måndag. Jag ska även föra matdagbok under denna vecka. Vid nästa möte kommer hon också ha ett besked om jag får plats eller inte på denna dagenhet. Jag tyckte hon lät hoppfull.

Jag fick även med mig en del förhållningsregler som jag måste följa.
- Jag får inte längre använda några light/lättprodukter utan det ska vara standardprodukter, då light/lättprodukter kan trigga igång hetsätning.
- Även brun fullkornspasta och mängder av quinoa och dyl är förbjudet.
- Träning får ske endast max 3 gånger i veckan (och till det räknas även långa promenader in) för att få en naturlig rytm så det inte slår över till att börja tokträna (vilket är ganska lätt att det blir för mig).

Så nu får vi hålla tummarna att allt går min väg nästa vecka! Jag tror verkligen på det här upplägget!

Kram






Ny vecka, nytt möte

God morgon!

Trodde jag var mer levande än död i morse när klockan ringde, men väl uppe på benen så är jag nu ganska pigg trots allt. Nu väntar lite frukost och sedan är det bara att bege sig mot tunnelbanan. Jag har ett möte på SCÄ idag på morgonen. Känns både pirrigt och förväntansfullt. Undrar vad vi ska göra och om jag får några besked....

Kram

Inre stress



Det damp ner ett brev från Försäkringskassan häromdagen. Redan innan jag hade hunnit öppna det hade jag fått en stor klump i magen. Med all rätt visade det sig.

"Du får det här brevet därför att dina dagar med sjukpenning på normalnivå (80 procents ersättning) tar slut. Sjukpenningen upphör automatiskt oavsett om du har läkarintyg eller inte. Men om du fortfarande inte kan arbeta på grund av sjukdom så kan du ansöka om sjukpenning på fortsättningsnivå (75 procents ersättning)."

Nu sitter jag här med blanketten som ska fyllas i. Funderar på vad min ersättning kommer bli framöver. Det är verkligen inte fett just nu. Usch vad det gnager inombords....

Jag längtar!
Jag längtar efter bli frisk. Att bli av med min ätstörning och få ett "normalt" liv. Jag vill hitta ett riktigt bra jobb där jag trivs och få göra det jag är bra på. Jag längtar efter att få träningen att bli en naturlig del av vardagen utan att behöva kämpa varje gång jag ska iväg. Jag vill känna att jag har råd att göra saker, utan att vara beroende av andras pengar. Jag vill resa, hälsa på vänner. Jag vill kunna bjuda igen till alla andra som har stöttat mig under lång tid...

På måndag ska jag iväg på SCÄ igen och få träffa en av de som håller i Luna dagbehandling. Då fortsätter analysen över om jag passar in i den behandlingsformen. Jag längtar till måndag, jag längtar efter besked. Tror däremot inte att jag får veta något då, för det verkar vara en ganska lång process det här!

Jag hoppas så det gör ont att jag ska få en plats där, och som sagt, gärna så fort som möjligt,

Möte på SCÄ

Idag har jag varit på mitt möte på SCÄ. Jag fick träffa överläkaren som jag hade mitt första möte med. Tycker hon är trevlig och tar mig på allvar. Det märks att de verkligen är specialiserade här på den problematiken jag har. Hon gick igenom vad den här Luna dagenhet innebär, som är det alternativ som jag önskar jag ska få delta i.

Luna dagenhet erbjuder 16 veckors gruppbehandling med åtta deltagare per grupp. Behandlingen är schemalagd och bedrivs som halvdag, 5 dagar i veckan. När behandlingen påbörjas gör jag en behandlingsplan tillsammans med min endividuella behandlare (det är alltså inte enbart gruppterapi utan både och). Behandlingsplanen utgår från symptom, självbild och relationer. Den individuella behandlaren träffar man regelbundet.

Behandlingen består i ett antal olika arbetsområden, som behandlas varje vecka. De består i följande:

Pedagogiska måltider
Lunchen äter vi varje dag på en närbelägen restaurang. Målsättningen är att normalisera ätandet, lära sig att se och förstå vad en normalportion är. En av behandlarna finns ofta med som stöd vid lunchen. Mellanmålen äter vi på Luna.
En viktig del av behandlingen är att föra daglig matdagbok. Den hjälper mig att se hur mitt faktiska ätande ser ut och det är grunden för att man skall kunna aktivt ändra sina matvanor

Grupppsykoterapi
Två gånger i veckan har vi samtal i grupp. I gruppen kan jag ge uttryck för mina inre tankar och känslor. Detta ska bidra till en förändring av min uppfattning om mig själv och mitt samspel med andra människor. Det möjliggör en ökad förståelse för mina ätstörningssymptom och dess funktion i mitt liv, vilket är en förutsättning för förändring och tillfrisknande.

Bildterapi
Bildterapi är en form av psykoterapi där bilden används som uttrycks- och kommunikationsmedel.

Temagrupp
I temagruppen arbetar vi psykopedagogisk med bland annat patientutbildning för att få ökad kunskap om ätstörningen. Andra teman är att hitta de styrkor och resurser jag redan har och de fördigheter som jag kan utveckla. Exempel på teman är fysiologiska konsekvenser av att ha en ätstörning och näringslära.

Kroppskännedom
Basal kroppskännedom är en behandlingsform som syftar till att återfinna kroppens naturliga balans och den grundande kontakten med underlaget och samtidigt en övning i mental närvaro och koncentration.



Det som händer nu är att jag ska gå vidare till en ytterligare bedömning där jag ska få träffa en av de som håller i behandlingen. Hon eller han ska träffa mig två till tre gånger för att göra en mer ingående analys om denna typ av behandling passar just mig. De är även väldigt noga med att gruppsammansättningen ska bli så optimal som möjligt, för att alla deltagare ska få ut så mycket som möjligt av behandlingen. Blir bedömningen att jag passar för detta ställs jag i deras kö för att påbörja behandlingen. Fösta steget i bedömningen idag har jag iallafall tagit, där läkaren ansåg att jag skulle skickas för vidare bedömning. Behandlingen startar var åttånde vecka. Första starten är den 28 februari, den andra blir i slutet av april.

Jag hoppas ju självklart att jag ska få möjlighet att starta i slutet av februari men i dagsläget vet jag inget alls.
Som jag sa till läkaren idag, jag vill ju inget annat än att få komma igång med någon behandling, för detta gör mig rent ut sagt vansinnig. Nu hoppas jag att jag har turen med mig.

Så snälla, håll alla tummar ni kan att jag kommer in på detta...och att jag kommer med i första gruppen! 

Kram

Dämpar min ångest

Jag är ju som sagt ganska uppstressad inför dagens möte. Egentligen vet jag inte varför, men det känns så avgörande på något sätt. Det känns som om det kommer att tas beslut om vad som händer i mitt liv. Vilken hjälp ska jag få? Hur kommer det gå till? Kommer jag klara det?

Jag har vankat av och an i lägenheten och inte kommit till ro. Hunnit tvätta två maskiner, läst en massa bloggar... Till slut gick det som det alltid gör när jag mår dåligt. Jag öppnade frysen. Känns ju väldigt bra att jag gör det samma dag som jag ska iväg till Ätstörningsenheten. Jag har proppat i mig en massa lussebullar....alla som fanns kvar. Känns ju skitdeppigt...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0