Jag skottar

...i mig maten när jag äter. Jag är hopplös. Jag kan verkligen inte ta det lugnt. Jag är i stort sett klar på fem minuter. Det är mer som en brandkårsutryckning, vet inte om jag är rädd för att maten ska ryckas ifrån mig eller vad det är frågan om. Märker ju även när jag äter med andra att jag alltid, och då menar jag ALLTID, är klar först. Och oftast med gooooood marginal. Ibland glömmer jag ju av att verkligen smaka på maten, jag kan liksom redan tänka på nästa tugga jag ska ta... eller hur gott det ska bli med en till macka fast jag inte ens har ätit klart den jag håller på med.  Jag har helt enkelt svårt att vara medveten... Att vara här och nu.

Jag var på ätstörningsenheten igår och då fick jag i uppgift att försöka äta betydligt långsammare. Att låta maten ta tid, att lära mig att tugga. Låter väl för er andra som en ganska lätt uppgift men kan bara berätta att det är lättare sagt än gjort. Det går liksom av "bara farten" haha.. fyndigt.. Nä men helt ärligt, tror jag har ätit fort sen jag var liten. Jag minns ju från när jag var liten hur mina föräldrar alltid tjatade om att jag skulle äta långsammare men att jag alltid var klar först. Så jag har en stor hemuppgift att lösa..

Kommentarer
Postat av: Marie

Ännu en sak jag känner igen..

har alltid slängt i mig maten.

Tills jag fick magkatarr och början till magsår. Då kunde jag inte äta utan att må illa.

Jag fick tvinga mig själv att äta sanslöst sakta..

Och jag äter fortfarande relativt sakta..:)

2010-04-20 @ 07:12:31
URL: http://iammine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0