SCÄ

Jag sitter här med en kopp kaffe och surfar runt lite. Idag känner jag mig på helspänn och ganska nervös om jag ska vara ärlig. Efter lunch är det dags för mig att komma på mitt andra bedömningssamtal på SCÄ - Stockholms Centrum för Ätstörningar.




För några veckor sedan var jag på min första träff här i Stockholm. Eftersom de olika landstingen inte har en gemensam databas så börjar allt om från början. Nu gör de en grundlig utredning som ska ligga till grund för deras beslut om vilken typ av behandling jag ska få. Idag är det då dags för andra delen, som kallas för Stepwise-registering. Utifrån de svar de får från den gör de sedan ett beslut om vilken behandling som verkar mest effektiv för mig. Nu hoppas jag verkligen att det går fort att ta beslut i detta, för jag känner att det här glappet mellan behandlingarna har varit allt annat än bra för mig. Känns riktigt motigt just nu och min vikt bara ökar....suck.

Under det här glappet har jag iallafall försökt läsa i all den litteratur jag fick med mig från min terapeut i Luleå, för att inte helt tappa greppet. Undrar hur länge det ska ta innan jag är "frisk" igen? Känner liksom inte igen mig själv. Jag blir verkligen tokstressad av att ha något inplanerat, vare sig det är roliga eller tråkiga saler. Som nu när jag vet att jag ska vara där kl 13.15,  då måste jag kliva upp tidigt på morgonen och kan verkligen inte slappna av. Blir stressad av allt. Detta är en minst sagt en ovan känsla för mig, som har varit van att ha många projekt igång samtidigt. Vet jag exempelvis att jag ska träna en dag, då är det ungefär det jag orkar med. Ett annat exempel är om jag kvällen innan bestämt mig för att tex röja i extrarummet. Hela dagen blir jag jättestressad över att jag vet att jag har tänkt göra det och fortfarande inte har kommit till skott. Det är ju så sjukt, för det är ju bara i mitt huvud jag har bestämt mig för att göra det. Det är ju ingen annan som har dom kraven på mig. Vet det låter lite luddigt men vet inte hur jag ska förklara mig. Känner mig speedad mest hela tiden....

En annan sak som jag har märkt en stor förändring av är att jag har blivit mycket sämre på att höra av mig till mina vänner. Förr var jag den som alltid ringde, och som styrde ihop träffar och fester. Jag har bara ett behov just nu att samla kraft, det är inte det att jag har glömt bort er. Jag är glad för allt stöd jag får och ni behöver inte tveka att höra av er till mig, det är bara jag som har lite svårt att komma till skott.

Kram

Kommentarer
Postat av: Malin

Känner igen känslan på nåt sätt. Mina dagar fylls ju liksom ändå av en massa "måsten" hur jag än gör, men sen vill man ju ibland kanske städa en låda, sortera foton eller vad 17 som helst och det händer bara inte trots att det finns tid och jag är sååå stressad över det. Ingen tröst antar jag, men du är inte ensam :)

Så kul att träffa dig, hoppas det inte dröjer så länge till nästa gång!

Kram!

2010-12-08 @ 13:16:23
URL: http://alicesochastridsmamma.blogspot.com/
Postat av: Madde

Jag tänker på dig idag! Förstår att det är jättejobbigt att börja om på nytt på det nya ställt. Hoppas du kommer känna dig väl bemött där och att du får den hjälp du behöver Önskar jag kunde komma ner och hälsa på dig nnu på en gång, men jag har verkligen nedräkning till februari! Saknar dig! :)

2010-12-08 @ 13:37:14
URL: http://tildesmamma.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0