Freudiansk felsägning
I fredags tvättade jag en klänning som jag ville ha på lördagens middag som vi skulle ha hemma hos oss. Klänningen är gjord i flera lager, och med stora fickor på framsidan. Jag insåg när det väl var dags att byta om att klänningen inte hunnit torka ordentligt i innerklänningen och i fickorna men jag tänkte att den säkert skulle torka hyggligt fort om jag hade den på mig. Sagt och gjort, jag bytte om till den.
När jag stod i köket så ville jag att Fredrik skulle känna på den om han trodde att det skulle fungera att ha den på och följande ord kommer ur min mun:
- Fredrik, kom och känn på min fuktiga fitta. Jag höll fullständigt på att dö av skratt. Skulle ju säga att han skulle känna på fickan. Tycker bara att jag hör om folk som säger sådana felsägningar, men nu lyckades jag visst själv.
Så det kan gå....
En kastrull i huvudet
Text-tv
Vet inte om någon av er såg det, men kvinnan på bilden heter Anu och skulle byta hem med Tessie från Malmö. Eftersom pappa hör ganska dåligt så körde vi programmet textat, inget ont om det.
Däremot blev det ju smått roligt, eller iallafall för mig med min låga humor. De skulle berätta om familjens barn, vilket blev följande
"Anus barn vill....."
Anus...... Pinsamt, men jag kunde ju inte hålla mig. Orkade inte ens förklara för de andra vad jag skrattade åt. Skäms ju nästan över mig själv, haha...
Fri tolkning
"Jag kände inte när du trängde dig in och jag såg inte att du kom"
Inte att rekommendera...
Så nu när jag testat det kan jag meddela att jag inte rekommenderar det. Iallafall inte om man vill ha ett bra fredagshumör.
Blev tvungen att pausa lite i städandet och hämta andan. Förväntar mig ett snyggt blåmärke. Satan vad ont jag har!
Kontentan av detta: Var inte så noga med att dammsuga under sängen, det straffar sig!
Flummig
Tydligen går det inte att rucka på morgonens rutiner, för då glöms det bort. Normalt sett sätter jag i dom direkt efter jag duschat, innan jag smörjer in mig med hudkräm och ansiktskräm. Idag tänkte jag att jag skulle smörja in mig först. Då föll tydligen linsisättningen bort. Snacka om att jag är vanemänniska!
Felsägning - en gammal klassiker
När jag stod nere i paketsorteringen så lyckades jag skära mig ganska rejält på en sån där vadderad påse som var försluten med en påsklämma eller även kallad jungrufben.
En kollega frågade mig vad som hade hänt. När jag skulle förklara kom jag inte på vad dessa heter och säger därför följande:
- Jag skar mig på sådana där ben som man särar på.....
Det blev en klassiker skulle man minst sagt kunna påstå!
Årets första bravad
Ännu en felsägning
- "Om jag särar kan väl du trycka in den"
Mer behöver jag väl inte säga....
Snusk
Försökte få den första lådan på plats men det gick inte så bra, för så fort jag hade fått den på plats och skulle börja med nästa så gled allt isär igen. Fredrik kom in i badrummet och konstaterade att det nog inte var världens bästa konstruktion på denna vagn, varpå jag svarar...
- Det är bara den första som är jobbig att sätta på, de andra brukar gå mycket lättare... Ja vad säger man.. Klart det blev snuskig tolkning på detta ;)
Hänt på gympan
Håller på och lyssnar på P3 Christer just nu. Denna dag är temat på programmet "Hänt på gympan", och som vanligt borde jag ringa in...men är lite feg så tar väl det på bloggen istället. Det var i början/mitten av 90-talet och eftersom jag hade ganska stora problem med mina knän fick jag ibland simma på badhuset när de andra hade "vanlig" gympa. För att gymnastikläraren skulle veta att jag verkligen hade varit där och simmat så fick badvakten varje gång skriva på ett "protokolll".
Jag glömmer aldrig denna dag. Jag kommer ihåg att jag kände mig så snygg i min blommiga baddräkt, i ett sånt där "tyg"- material... Simmade på längd efter längd och spanade in några ganska snygga killar i bassängen. Ville försöka imponera lite, så sköt ifrån rejält vid varje vändning och helt plötsligt hör jag bara ett märkligt ljud. Tjoff..tjoff... Sen började allt kännas jättekonstigt och med panik tittar jag ner och inser att elastisiteten i baddräkten har försvunnit. Min baddräkt hade helt plöstligt blivit ungefär 1,5 meter lång!! Jag höll ju på att drunkna när jag insåg detta. När jag i panik ska upp ur bassängen får jag försöka dra upp själva urringningen till hakan för att brösten ska hålla sig innanför, ändå är själva grenen på baddräkten nedanför mina knän. Så när jag i 190 km i timmen ska springa igenom HELA badhuset för att ta mig till omlädningsrummet så slår den långa baddräkten fram och tillbaka, och jag med det mesta blottat inför alla. Jag ville dö då! Det värsta var ju att jag var tvungen att gå förbi badvaktskillen för att hämta mitt protokoll. Jag kan ju erkänna att det satt hårt åt att besöka badhuset fler gånger efter det....
Osmaklig tant
Efter besöket skulle jag ner i receptionen för att boka ett återbesök. Det var några personer före mig i kön, varav en kvinna i kanske 65-årsåldern. Hon var minst sagt omständig i kassan och jag såg att personalen började bli stressad eftersom kön bara växte. Efter ganska lång tid blev hon klar och då gick hon och ställde sig precis bakom mog för att sätta på sig sin jacka och ringa ett samtal. Hon verkligen skrek i luren. Precis när hon var klar la hon världens brakare på mig, och då menar jag en rejäl dunderfis. Kändes inte så våldsamt trevligt eftersom hon stod med baken mot mig med endast kanske 15-20 cm avstånd. Jag vänder mig om och hon verkar vara helt oberörd trots att det börjar lukta död bäver. Då kan jag inte hålla mig utan börja skratta för mig själv, vilket säkert gjorde att alla andra trodde det var jag som brakade så högljutt... Gode gud vilka människor det finns....
Tårar av skräck
Jag bara skrek rakt ut, fick kalla kårar över hela kroppen och tårarna bara började forsa. Ni som känner mig vet ju hur rädd jag i normala fall är för spindlar, så denna överraskning blev av det värre slaget. Är fortfarande skärrad och mår nästan lite illa.Tänk om jag hade fått den i munnen. Kan spindlar lägga ägg i vindruvor? Tänk om jag har spindelägg i magen. Vågar inte ens öppna kylen nu för att fixa mat.. Ja, jag vet att jag är 33 år men det hjälper inte.
Wiiiiieeeeee säger jag!!!!
Utan kläder
Vet ni vad jag gjorde alldeles nyss??? Kom ut i köket och märkte att soporna luktade illa. Insåg att jag behövde ut med dom, så tog med mig även pappersinsamlingen ut. När jag kom ut till sopåtervinningen så mötte jag två familjer på promenad... Tyckte de stirrade så våldsamt på mig.. Rent reflexmässigt så var min första tanke att min tunika hade fastnat längs ryggen så jag gick med ändan bar.. Panik!! Jag försöker dra ner den när jag inser att jag inte har någon tunika på mig överhuvudtaget. Jag blev ju varm tidigare idag när jag höll på att flyttrensa så tog av mig den och det tänkte jag inte på när jag klev ut. Tittade mig inte i spegeln heller för den delen.
Så där står jag ute på parkeringen mitt i stan och ser ut som ett fån i ett par urtvättade (för små) leggins och ett alldeles för litet, midjekort urtvättat linne som jag hade på mig under tunikan. Förstår ju varför dom stirrade. Och när jag som bäst stod och stoppade i pappersinsamlingen så kom en hel billast med ungdomar.
Behöver jag säga att jag skämdes??? Och såååå typiskt mig, virrhöna!!
Kram
Inspiration av P3
Idag är det programpunkten "Appropå det" där det börjar med att programledarna tar upp något, sen får lyssnarna ringa in och berätta vad de associerar till.. Himmel vilka roliga ämnen som dyker upp :)
Och som vanligt skulle jag utan problem ringa in..
Den första saken som jag kom att tänka på står faktiskt min pappa för. Jag var inte så gammal, kanske 8 år eller så. Vi satt och åt middag, korv och makaroner. Rätt var det är så sväljer pappa fel och börjar hosta som en tok. Han säger att det har fastnat en makaron i näsan. Ingen hemma trodde honom.
Lite senare på kvällen ska vi gå ut och titta lite på Power meet som anordnades i Västerås. När vi går över en stor gång- och cykelbro så nyser pappa rejält. Helt plötsligt kommer en makaron som skjuten ur näsan, flyger riktigt lång bort och det är bara tur att den inte träffade någon. Behöver jag säga att vi andra skrattade som galna!
Fler associationer kommer kanske senare ;)
Jag har bara lite otur när jag tänker
Jag fick ju ta över Fredriks stegräknare som jag har tjatat om i tidigare inlägg. Den var helt oanvänd men däremot hade han inte kvar instruktionerna till denna. Jag satte min vid frukostbordet och började klicka mig igenom menyerna och kom då till stället där man skulle ställa in den så att den skulle kunna börja användas.
klocka..klockan var då 07.20
kg: min aktuella vikt
cm: Först trodde jag att det var min längd som skulle in där, alltså 165 cm, men när jag försökte ställa in det gick det max att få det till 120 cm.. Vem tusan är så kort? Då kom jag på att det säkert är bukomfånget som ska mätas.
Sagt och gjort, lånade ett måttband av Fredrik och mätte min mage och la in det värdet.
Lite senare på förmiddagen fick jag för mig att Googla hur många steg man bör ta per dag och hittade därför igen just det märket på min stegräknare. Hittade även en instruktionsanvisning som jag tittade igenom.
Tror ni jag får känna mig dum??? Cm är ju givetvis medelvärdet på min steglängd och inte bukomfånget. Ganska självklart, för hur tusan ska bukomfånget påverka resultatet på en stegräknare? Skrattar bara jag tänker på det!!
Jag säger som Nalle Puh "jag har bara lite otur när jag tänker".
Kram
Tidig måndagmorgon
Klockan är strax efter 5 och jag har varit vaken ganska länge. Vet inte hur många gånger jag har vaknat inatt, sovit jätteoroligt. Har drömt massa osammanhängade drömmar och vaknade till kring 2 och blev riktigt, riktigt rädd. Jag var väl i ett tillstånd mellan sovandes och vaken och tror att det ligger någon bredvid mig i sängen. Att jag har några mansben bredvid min kudde. Började slå "personen" som visade sig var mitt överkast som jag inte riktigt hade bäddat av hela sängen utan bara dragit åt sidan. Gissa om jag hann få puls. Stackars Mandy måste nog ha undrat vad tusan jag höll på med....
Idag blir en fullspäckad dag. Madde har bjudit över mig till henne för att vi ska äta frukost ihop. Himla mysigt! Efter det ska jag börja fixa med allt som måste göras innan jag åker.
Nä ska nog ta mig ut i köket och slå på lite kaffe.
Kram
Schyssta meloner
Sömngångare
Den historia som jag ska berätta för er ägde väl rum för ca 10 år sedan. Jag hade nyligt träffat min dåvarande pojkvän och tror väl att det var en av de första gångerna vi sov ihop. Mitt i natten vaknar J att att jag hasade mig ner till sängändan (jag sov innerst mot väggen). Jag sträcker mig över sängändan och stänger av väckarklockan som vi har stående på en bänk nedanför fotändan. Jag står helt näck med ena foten i golvet och det andra knät kvar i sängen. Han frågar mig vad jag gör för något och jag vänder mig mot honom och säger:
- Jag dansar. Detta säger jag samtidigt som jag börja gunga fram och tillbaka, helt näck med ena foten fortfarande kvar i golvet.
Trodde jag skulle dö på morgonen när jag fick detta berättat för mig. Skapligt pinsamt när man inte känner varandra alltför väl. Det sjuka är att jag kommer ihåg att jag drömde att jag var på party. Himla tur att J vaknade, för annars hade vi försovit oss båda.
Så där, ytterligare en bravad till handlingarna!!
Kram
Skitroligt
Funderade starkt på att ringa in på detta tema eftersom jag kom att tänka på en av mina "bravader" som hände för några år sedan. Ni som är känsliga kan sluta läsa nu....
Det började på mitt dåvarande jobb. Jag satt i telefon med en jätteviktig potentiell kund när jag började må jätteilla. Det var i januari då vinterkräksjukan härjade som värst och flera av mina kollegor som satt i samma korridor hade redan varit sjuka. Mitt i en mening känner jag bara att "fan det här går inte". Hann inte ens förklara för personen jag pratar med utan bara kastar på telefonen och rusar på toa. Hann med nöd och näppe in och spy. Insåg då att jag måste ta mig hem på något sätt. Jag bodde ca 5-8 minuters gångväg från jobbet och det skulle gå snabbare att gå hem än att be någon köra mig. Var verkligen livrädd att jag skulle spy ner någon på stan, eller ännu värre, göra på mig. Så jag ringde upp Annika, en kompis, för att prata med henne medan jag gick hem för att kunna tänka på något annat. Förklarade situationen för henne och hon lugnade mig med att det inte skulle vara några problem att ta sig hem.
När jag är halvvägs hem, mitt i lunchrusningen klockan 12 utanför ICA och parkeringshuset mitt i stan händer det som inte får hända... Jag sket ner mig! På stan!! Minns bara att jag jag sa till Annika, helvete där kom det.... Jag ville verkligen dö. En rejäl laddning i mina bagiga jeans, som tack och lov var knutna längst ner och som "fångade upp skiten". Bara försöka att fortsätta hemåt, tror aldrig jag har mått så här dåligt offentligt någonsin. Det slutade ju inte med detta eftersom det just under den tidsperioden genomfördes en omfattande renovering och påbyggnad av det hyreshus som jag bor i. Så när jag rundar knuten av huset möts jag av ca 20-25 byggkillar som hejjar glatt. Vissa tog även följe bakom mig för att följa upp i min trappupgång. Snälla skjut mig, någon! Tror aldrig jag har tyckt så synd om mig som då, och vette tusan när jag var så dålig som då. Var singel och bodde själv den tiden, inte att rekommendera. Kunde verkligen inte ens ta hand om mig själv, spydde och sket i 72 timmar i sträck med endast max 10 minuters intervall. Svimmade flera gånger och gick väl ner sisådär 8 kilo efter dessa dagar. Önskar inte ens min värsta fiende detta. Men så här i efterhand kan man ju alltid skratta åt det. Uttrycket "Du går ju som du har skitigt på dig" har för mig fått en helt ny betydelse.
Kram