Malins liv och bravader

Ni som känner mig vet ju att jag under en väldigt lång tid har haft rysliga problem med min svanskota. Jag har riktiga problem med att sitta ordentligt och ännu värre är det att exempelvis cykla. Av rädsla har jag dragit mig för att gå till läkaren och mest hoppats på att det ska gå över. Det har blivit precis tvärtom och jag har bara fått ondare och ondare. Så i måndags hade jag en inbokad läkartid för att kolla upp det.

Jag fick en jättetrevligt läkare, en kille som säkert inte var många år äldre än mig. Efter att ha pratat om hur min problembild såg ut så var det då dags för att undersöka ryggen och svanskotan. Det blev ju genast genant tyckte jag då jag var tvungen att klä av  mig tröjan och även dra ner byxorna en liten bit ner på skinkan. Han tryckte på ryggen och sedan på svanskotan. Då höll jag på att dö. Dels av smärtan, dels på grund av pinsamhetsfaktorn. Jag hade liksom inte räknat med att han skulle behöva ner och klämma mig i "myntfacket". Jag var svettig som få... Huvva.. Stackars kille!

Han, tillsammans med en ortoped konstaterade att jag lider av coccygodyni. Det är en inflammation i svanskotan som har uppkommit efter trauma mot svanskotan för flera år sedan. Med största sannolikhet hänger det ihop med när jag halkade in under min egen bil utanför Maddes uppfart. Då slog jag ju mig gul och blå, och fick även ett rejält slag mot både svanskota och huvud. Anledningen till att det inte går över själv är att jag ju alltid belastar min svanskota och då får den aldrig chansen att läka. Så nu fick jag antiinflammatorisk medicin som jag ska ta. Jag måste även inhandla en typ av sittring som jag ska använda när jag sitter ner för att avlasta svanskotan och göra så att det inte blir lika stort tryck på den. Snacka om pensionärsvarning;)



En sådan här dyna ska införskaffas och sedan släpas runt på dagligen. Måste skaffa mig en stor tygväska för att kunna rymma den på ett smidigt sätt.

Blir det inte bättre efter någon månads behandling kommer jag behöva få sprutor direkt in i själva svanskotan. Gode gud, låt mig slippa detta! Skulle inte heller sprutorna hjälpa så kan de i en sista utväg operera bort en liten bit av själva svanskotan men detta är tack och lov inte så vanligt. Jag hoppas helt enkelt att jag inte ska behöva vara det där undantagsfallet.



Läste lite på nätet och kunde hitta följande:

Smärtan behöver inte komma på en gång utan det kan dröja flera år innan symptomen börjar visa sig.

Oftast märker man detta om man sitter ned mycket men det kan även göra ont även om försökt att inte belasta svanskotan. Smärtan varierar från person till person och kan ha flera olika orsaker. Därför varierar även behandlingen och sjukdomsförloppet också. För vissa försvinner smärtan av sig själv medan andra kan behöva leva med smärtan livet ut. Det är fem gånger vanligare att kvinnor lider utav Coccygodyni då deras svanskota är mer utsatt. Smärtan beror på att svanskotan av någon anledning har blivit instabil vilket leder till en kronisk inflammation