Malins liv och bravader

Vet inte om det var någon annan än jag som lyssnade på P3 Christer igår, tisdag? Jag bara älskar det radioprogrammet, de har nästan alltid roliga teman och ämnen som man känner igen sig själv i. Igår var det tema "kiss och bajs" och lyssnarna fick ringa och maila in om diverse historier som på något sätt var relaterat till detta ämne. Det var allt från en mamma som sov med ett barn i sängen och som tog av sig blöjan i sömnen och sket henne rakt i munnen och näsan till en kille som råkade spränga en tunna med skit i luften så det flög över hela sin tomt men även över grannens tvätt.. Ja ni hör ju.. Humor på ganska låg nivå men ack så roligt.

Funderade starkt på att ringa in på detta tema eftersom jag kom att tänka på en av mina "bravader" som hände för några år sedan. Ni som är känsliga kan sluta läsa nu....
Det började på mitt dåvarande jobb. Jag satt i telefon med en jätteviktig potentiell kund när jag började må jätteilla. Det var i januari då vinterkräksjukan härjade som värst och flera av mina kollegor som satt i samma korridor hade redan varit sjuka. Mitt i en mening känner jag bara att "fan det här går inte". Hann inte ens förklara för personen jag pratar med utan bara kastar på telefonen och rusar på toa. Hann med nöd och näppe in och spy. Insåg då att jag måste ta mig hem på något sätt. Jag bodde ca 5-8 minuters gångväg från jobbet och det skulle gå snabbare att gå hem än att be någon köra mig. Var verkligen livrädd att jag skulle spy ner någon på stan, eller ännu värre, göra på mig. Så jag ringde upp Annika, en kompis, för att prata med henne medan jag gick hem för att kunna tänka på något annat. Förklarade situationen för henne och hon lugnade mig med att det inte skulle vara några problem att ta sig hem.


När jag är halvvägs hem, mitt i lunchrusningen klockan 12 utanför ICA och parkeringshuset mitt i stan händer det som inte får hända... Jag sket ner mig! På stan!! Minns bara att jag jag sa till Annika, helvete där kom det.... Jag ville verkligen dö. En rejäl laddning i mina bagiga jeans, som tack och lov var knutna längst ner och som "fångade upp skiten". Bara försöka att fortsätta hemåt, tror aldrig jag har mått så här dåligt offentligt någonsin. Det slutade ju inte med detta eftersom det just under den tidsperioden genomfördes en omfattande renovering och påbyggnad av det hyreshus som jag bor i. Så när jag rundar knuten av huset möts jag av ca 20-25 byggkillar som hejjar glatt. Vissa tog även följe bakom mig för att följa upp i min trappupgång. Snälla skjut mig, någon! Tror aldrig jag har tyckt så synd om mig som då, och vette tusan när jag var så dålig som då. Var singel och bodde själv den tiden, inte att rekommendera. Kunde verkligen inte ens ta hand om mig själv, spydde och sket i 72 timmar i sträck med endast max 10 minuters intervall. Svimmade flera gånger och gick väl ner sisådär 8 kilo efter dessa dagar. Önskar inte ens min värsta fiende detta. Men så här i efterhand kan man ju alltid skratta åt det. Uttrycket "Du går ju som du har skitigt på dig" har för mig fått en helt ny betydelse.

Kram