Malins liv och bravader

Jag börjar att allvarligt fundera på om det är något fel på mig. Jag är så sjukt labil och lättörd. Jag har ju alltid haft lätt till tårar men nu slår det alla rekord! Och humöret åker berg och dalbana hela tiden.

Som idag när det är studenten i stan. Jag möter min granne när jag är på väg till jobbet. Han kom med björkris för att löva in balkongen, och jag blev så rörd över det att det föll en tår.. Ehh.. ok... En aningens pinsamt.
Ikväll såg jag finalen på Talang 2009, började gråta när de sa vem vinnaren var.. Och tilläggas kan att jag inte har följt detta sen tidigare. Nu är det Carina Berg flyttar in, hon är hos Martin Stenmark..nu är det tårar mest hela tiden..

Förr var det ju sorgliga filmer som fick mig att lätt gråta men nu är det verkligen alla möjliga konstiga saker. Som när A tog fram ett sportklipp på jobbet för några veckor sedan, ett klipp när Sverige vänder en hockematch mot Finland där vi låg under med 1-5..och vinner. Började gråta för ett klipp som är flera år gammalt och som jag har sett tusen gånger.. Och jag som inte är tokig i sport heller.. Fick rusa in på toa, osannolikt pinsamt.

Grät även i förrigår på jobbet, för jag läste ett mail som jag fick från A i Gävle, där hon skrev att hon saknade och älskade mig. Då var det kört igen.  Och ni kanske tror jag har PMS eller nått, men så är det inte..för då har jag det jämt. Jag känner mig som en labil tickande bomb.

Undrar hur länge det ska vara så här??